Avslöjande: Rumptips nr 1

Har hört mycket positivt om min rumpa senaste tiden, håller inte med till 100% men tack så mycket! Haha!
Fick frågan om hur jag gjort för att få en sådan rumpa vilket jag knappt kunde svara på för det känns som att jag inte direkt gör något som har med rumpan att göra men så har jag funderat lite över det där och Jo, jag gör nog faktiskt en del som håller rumpmusklerna i trim ändå! (Misstolka inte det där som något snuskigt!) Nu låter det som att jag har världens mest muskulösa röv men det har jag verkligen inte... Menmen! Kan ju mata er med en av mina ytterst simpla hemligheter!

Avslöjande: GÅ!

Skippa bilen och Gå istället! (Eller cykla iofs, helst en trög cykel i många uppförsbackar)
Just Jag kan ju hur enkelt som helst säga att det är enkelt att skippa bilen och gå men det är också för att jag inte får sätta en fot på en gaspedal och inte vet hur det är att ha en fin och bekväm bil ståendes utanför dörren. Men jag kan tänka mig att det är rätt svårt, när den väl står där, att tvinga sig själv att gå till affären istället för att sitta sig dit. Men hör ni hur det låter? Att ni Sitter er fram! Lata jävlar. ;) Haha!

Gå. Och gå med lite längre steg än vanlig slögång. Perfekt nu i juletid! Shoppa och gå hem bärandes på alla kassar, helst i lite mellan-djup snö, då blir det perfekt! ;) Jag vet att det låter jobbigt och tungt och det är rätt tungt också. Men va fan! Ni pumpar tills ni spyr inne på ett varmt och svettigt gym, då är mitt alternativ otroligt mycket skönare och mer hälsosamt!

Jag har gått och cyklat hela mitt liv, det är en stor del av det som har format min kropp!

Att flytta från Norge

Har börjat fundera den senaste tiden på hur länge jag ska stanna i Norge egentligen. Jag har varit där i snart 2 år, det trodde jag verkligen inte, men kvar har jag blivit. Jag har inte velat göra något annat heller. Men nu har jag som sagt börjar tänka. Det känns som att jag borde börja planera. Det känns som att det är dags att lämna Norge. Men jag får verkligen ont i magen när jag tänker på att göra det. En del av mig vill bort från Norge, resten tänker på allt fint jag har där och vad ont det kommer göra att lämna allt och alla. Skulle vilja nämna några.

Pantergrottan
Ja, det är vad mitt hem kallas,hihi! ^^ Mitt fina lilla kollektiv. Man får leta länge efter härligare människor. Tanken "bo i kollektiv" gör att jag automatiskt tänker "fy fan va jobbigt att bo med en Massa folk" men med de här personerna, med er, det är verkligen inte svårt. Man får sig alltid ett gott skratt när man är med er. Och det finns inget mysigare än att kosa ner sig i soffan och lyssna på gitarr- spelande. Att packa och flytta från er kommer verkligen vara smärtsamt... :(

UC och PH (Upper Crust och Pizza Hut för de oförstående)
Vilka personligheter! Haha! Helt underbart galet kan det bli med er och jag måste säga att om det inte hade varit för er så hade jag nog inte varit kvar i Norge. Jag hade åkt hem när jag var som mest ledsen och så hade jag fortsatt vara. Det känns som att det alltid finns något att skratta åt eller prata om. Nog för att det är en djup skvaller-håla, haha, men vart är det inte det. Jag kommer stortjuta när jag säger hejdå till er! Ingen mascara den dagen...

Festvännerna
Nu riktar jag mig mot er som jag träffat genom fester och andra sociala sammanhang. Ni är Många! Vissa av er har jag bara träffat någon gång men ni har alla haft en stor betydelse för mig. Flera av er har jag umgåtts mycket med och jag önskar att jag kunde ta er med vart jag än åkte... Och just nu önskar jag att jag kunde vara mycket mer med er än jag har varit senaste tiden. Ni ska veta att jag alltid finns för er, i vilket land jag än befinner mig i!

Flygplatsen
Det är något speciellt med det stället alltså. Det känns som att alla som jobbar där har någon samhörighet, att alla känner varandra även fast att man egentligen inte gör det. Jag har alltid tyckt om att jobba där. Träffar alltid mycket folk och det är många i min egen ålder. Det är så många där som kan göra en glad. Skämtsamma snickare eller flörtiga resenärer. ^^

TRN (Duty Freen)
Har många gånger önskat att jag fått arbetat kvar där. Men av flera olika skäl har det inte gått. Det är extra tungt när flera gamla kollegor därifrån kommer till UC och frågar varför jag slutade, att jag var flink på mitt jobb där och att de vill att jag ska springa bort och jobba med dem istället. Jag lärde känna så fina människor där, unga som gamla. Flera önskar jag att jag fått lära känna närmre.

Ja att flytta från Norge kommer bli tufft... Det är jobbigt att tänka på men det måste göras... :(

Lite till går in i garderoben

Lite hemlängtan har allt bubblat upp inom mig nu. Jag insåg att det faktiskt inte är långt kvar alls till jag får åka hem till kära Karlskoga! 9 dagar bara ju!!! Får lite panik när jag tänker på det också. Tiden börjar rinna ut för julklappsinköp! Fick idag ihop till 1+½ julklapp, av typ 8...
Var på shopping idag med söta Charlotte i Strömmen där de precis öppnat ett gigantiskt köpcentrum. Verkligen Gigantiskt. Där skulle jag inte kunna vara ensam, så snurrig som jag är! Hade tänkt mig lite mer julklappsköp men det blev självklart mer till mig själv. Kan ju inte hjälpa att de hade tillbud överallt! 3 för 2 och lite sånt där. Hihi!

Blev lite annat också men det kan jag inte visa, vet ju aldrig vem som läser. ;)

Lite mer av det galna Jaget tack!

Loggade in på Bilddagboken förut, eller dayviews som det heter nu, och kikade på en massa gamla bilder. Bilddagboken är ju rätt ute nu, undrar hur många som använder det... MEN! Det finns många roliga, gamla bilder som väcker så roliga minnen. Även ledsamma och jag inser vad mycket jag saknar av det som var. Backa bandet en tid vore riktigt bra. Det vore hälsosamt. Livet vore så mycket roligare och lättare. Ska inte klaga för mycket på det jag har nu men när jag såg på en del galna bilder så insåg jag vad mycket jag håller tillbaka, jag är faktiskt inte alltid så snäll och duktig. Jag har en helt f*cking crazy sida faktiskt! Alla har dock inte fått se den. Skulle bra gärna vilja ta fram den oftare. Varför dyker det inte upp lika många tillfällen som förr... Något som jag verkligen saknar är stall- tiden... USEKT och tjejerna som jag verkligen kunde bete mig hur som helst inför. <3

Vad driver jag med??

Ja vad gör jag egentligen?! Spontaniteten börjar ta överhanden tror jag. Jag har verkligen Ingen kontroll längre. Jag stöter på något, skiter i vilket och inser oftast efteråt att jag gjort fel val. Jag brukar vara en riktig planerare, en riktigt bra sådan, men vart har den tagit väger egentligen? Nu gör jag det som faller mig in och lägger på mig fler och fler problem som jag inte orkar ta mig an. Haha! Hur ska jag komma ur detta? Vart är mina mål, min fokus min ork?

Har satt ihop delar från olika låtar till en enda text som beskriver mitt liv rätt väl just nu.

I love the way you're talking
I'm loving what you're doing boy
I like you, put your number, put your number on my phone, phone, phone
You heard me right, so call me, call me when you're all alone

Come on with me, we'll stay up all night long
I want you n' I want you bad
Let's keep the party going all night long
Let's keep the party going all night long

I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

Blurring and stirring the truth and the lies
So I don't know what's real and what's not
Always confusing the thoughts in my head
So I can't trust myself anymore

Some nights, I stay up cashing in my bad luck; some nights,
I call it a draw
Some nights, I wish that my lips could build a castle
Some nights, I wish they'd just fall off

Take me to the past!

Tryckte precis igång låten Sponsored By Destiny med Slagsmålsklubben och vilka minnen jag fick upp i huvudet! När jag var på deras konsert på PIP med mina goa tjejer, loven, gymnasiet, härliga dagar hemma i Karlskoga... Om det ändå kunde kännas så härligt igen. När alla var lediga förutom när vi gick i skolan och kunde hitta på roliga saker konstant utan någon direkt planering. Det är Sjukt tråkigt att bli vuxen...
Blev häromdagen också påmind om låg- och mellanstadietiden... vid jul, när man började pyssla och tända ljus, planera inför lucia och julavslutning... Ta mig tillbaka!!!

I'm a mess

No one knows my secret

No one knows my heart

Cause it's always on the run

I don't know what i'm doing

I don't know where i'm going

And I don't even know where I come from

I confess...

I'm a mess

But at least I know how 

I can make you laugh lika no one else

Oh such a mess

But at least I've always been myself

Without no magic spells

I'm a mess - The Rasmus

I'm a mess
But at least I know how
I can make you laugh like no one else
Oh such a mess
But at least I've always been myself
Without no magic spells

Read more: http://artists.letssingit.com/the-rasmus-lyrics-im-a-mess-2gcq24j#ixzz2CuYWaBJk
LetsSingIt - Your favorite Music Community I

No one knows my secret
No one knows my heart
'Cause it's always on the run
I don't know what I'm doing
I don't know where I'm going
And I don't even know where I come from
I confess...

Read more: http://artists.letssingit.com/the-rasmus-lyrics-im-a-mess-2gcq24j#ixzz2CuXW7VVJ
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Norge alltså...

Idag var det verkligen bevis på riktigt norskt väder...
Började 05.00 imorse vilket betyder att jag måste gå upp omkring 03.30 för att sen cykla till stationen vid 04.00 och ta bussen som går 04.15. Inte så värst kul kan jag säga! Och speciellt inte idag vill jag lova.
Jag råkade somna om en liten stund men när jag till slut gick upp så fick jag en chock. Såg ut och det var vitt överallt! Snön nästan vräkte ner och det låg redan 1 dec på backen. Cykla??? Skulle inte tro det, hade inte kommit en meter och hade missat bussen... Gå??? Nej, hade gått upp för sent för att fräsch hinna med bussen. Haha! MEN! Tur att det finns underbara människor som ställer upp och skjutsar!
Sen har det snöat konstant hela dagen. Utsikten från jobbet var inte direkt som den brukar. Sjukt att det kan vända så snabbt! Men det är så det är här som sagt. Nu får vi se när det vänder igen, om det gör det. Haha!
Men det som är skönt med snön är att jag kan känna att det faktiskt inte gör så mycket att jag ligger inne i sängen och bara slappar. Blir också så himla sugen på att läsa när det är kallt ute så när jag kom hem blev det att tända lite ljus och läsa. Önskar jag hade mer tid till det, att jag orkade läsa mer. Men det kommer väl också någon gång!

7000 cash bara för att vi är så snygga och bra helt enkelt!

Igår var Booster-galan som vi på UC lyckades bli inviterade till! Grymt bra är vi! Och det fick vi ju svart på vitt när vi kom tvåa i lagkonkurrensen och vann 7000 var! Upper Crust Utland Gardermoen! Äntligen fick vi något för det vi sliter för hela dagarna. Nu förstår man verkligen vad mycket vi egentligen gör för företaget.
Och 7000 norska är inte lite pengar! Rätt ner i fickan! Helt okej så att säga! Haha! Det var riktigt trevligt. Inte bara pengarna utan hela galan var trevlig. Väldigt blandat med folk och åldrar och människor från hela landet. Det var kul att få gå på en helt annorlunda fest, klä sig annorlunda och kanske bete sig lite mer än vanligt. Haha! Att gå runt i långklänning är ju inte varje dag direkt. Inte alls van vid det. Men lyckades hitta en jag verkligen gillade, fick en del, rätt många faktiskt, komplimanger. En liten Boost till självförtroendet så att säga! Usch den var dålig... Jaja, så var det i alla fall!

Friheten, var är du?

Herregud vad jobbigt det är när hjärnan måste gå på högvarv konstant.
Jobb, framtidsplaner, pengar, tider, reseplanering... Känslor hit och dit, längtan, anpassning... Frihet?
Nej någon frihet har jag inte just nu. Jag styrs med, anpassar mig, vill glädja alla. Jag lever på allt bra och flyter på det dåliga och kommer göra det tills jag har ork och är samlad nog att dra upp det, när jag vet vad jag vill och vända åt det håll jag faktiskt vill glida. Jag vet vad det kanske kommer att innebära. Jag kommer få lov att släppa mycket, släppa många, och istället satsa åt ett håll och inte flera. Jag vill helst inte tänka på framtiden, vad som kanske kommer ske, men det är svårt att inte göra det. Om jag bara fick vara ifred från alla tankar, fly till ön som inte existerar. Ön där det inte är några problem, där man vet hur man ska leva ett felfritt liv utan oro och stress. Men den finns inte som sagt och det är surt. Det är tur det finns de jag kan lita på, vända mig till, öppna mig för. Ni ger mig råd och säger er åsikt. Det är inte alltid jag blir mer klar i huvudet med fler svar men utan er skulle jag vara tjejen som alltid är tyst, inlåst och som ingen skulle förstå sig på.
Jag är en tjej med starkt självförtroende och självkänsla som trivs med sig själv och som vet att hon måste följa och lita på sina egna instinkter och ta hand om sig själv. Men jag har ändå ett ganska stort problem som lätt gör att jag tappar bort mig själv. Det problemet är att jag bryr mig, jag bryr mig ofta för mycket. Jag vill underlätta så mycket som möjligt för andra, klarar inte av att se när andra har det sämre, klarar inte av att backa, ta ett steg åt sidan och låta saker lösa sig på kanske lite sämre vis. Jag kämpar för att allt ska vara så gott som möjligt, klarar inte av att se människor ledsna, klarar inte av att såra och att sedan komma över det. Jag måste alltid lösa allt. Och när jag kämpar så krigar jag. Jag krigar för min omgivning och struntar i att försvara mig själv.
Nog är jag förbannat medveten om mig själv alltid...

Jag vägrar gå där vägen är för lång
För jag hittar varken fram eller tillbaks
Jag är så mycket bättre i fantasin
fast jag vet att den får man inte leva i

Melissa Horn- Destruktiv Blues

Plugg då!

Börjar bli peppad på att plugga nu faktiskt! Det känns bra. Att äntligen känna ett sug efter att göra det, inte ett inre tvång till att "någon gång gör det men när?". Nej nu ska jag satsa. Jag vill in på Södertörns högskola punkt slut! Ska därför göra högskoleprovet till våren, har jag tänkt, så jag har större chans att komma in. Ska kanske få låna en sån där "förbered dig inför högskoleprovet"- bok av en trevlig vän så jag väcker matte- cellen till liv igen, för gör jag inte det så kommer jag inte få några poäng alls tror jag. Så som sagt, plugga matte för att göra högskoleprov och sen hålla tummar och tår för att jag ska komma in på denna högskola och programmet It, medier och design! Idag har jag även varit duktig och suttit (typ halva dagen!) med att kolla bostäder i Stockholm och registrerat mig på olika hemsidor för boende-sökande. Läst om lån och bidrag har jag också. När det stod att skulden kommer vara återbetald när jag är 50 bast så blev jag lite... ja vad ska man säga... ett fett Fy Fan Blä dök upp i huvudet, jag hatar nämligen skulder. Vara skyldig pengar i typ 30 år... jaja, studentlån är väl ändå pengar som är OK att vara skyldig, vad skulle vi göra utan det? Så nu har jag väl bestämt mig kan jag kanske säga. Men det är ett tag kvar, ett år... Så fram till dess blir det att dra in mer Norge- pengar och lite mer äventyr på det!

 

Denna låt får göra mig sällskap denna sena kväll/natt, njut

Ingen mer norsk sommar

Nej det har jag bestämt nu, att nästa sommar kommer jag inte bo i Norge. Troligtvis inte heller våren men det är inte säkert än. Men att stanna i nästan ett år till det tänker jag bara inte göra, då ska det ske något dramatiskt och jag är rätt trött på dramatik just nu... 
Något som jag verkligen måste se till att göra innan det blir plugg nästa höst är att göra någon form av resa. En idé är att gå barskola och jobba någonstans i värmen. Det vore superkul men kostar lite och ja, det är en massa att tänka igenom. Men blir det inte något av det så ska jag i alla fall försöka komma iväg på en resa i några veckor. En slappar-resa med bara skoj. Har kikat lite på resemål och en charterresa till exempelvis Egypten känns ju inte helt fel just nu. Det är värt att tänka över!
Jag har funderat lite på hur det kommer kännas att flytta härifrån. Detta har ju blivit mitt hem. Hur ska jag klara av att bara lämna alla underbara människor som jag lärt känna? Jag måste verkligen passa på att vara så mycket som möjligt med så många som möjligt. Ingen ska glömma bort lilla mig! :)

Å du svacka...

Svacka ja. Sjönk ner i en idag. Kroppen har börjat säga ifrån känns det som. Jag får ont på olika ställen och andra skumma fysiska och psykiska tyngder... Fast jag vet inte direkt varför jag fått detta. Stress? Kanske lite, jobbar ju rätt mycket men det är samtidigt det enda jag gör nu så jag stressar inte mellan en massa olika ting just nu. Jag antar att det är problem som ligger och trycker i bakhuvudet och gamla tankar som dyker upp som gör mig så förvirrad och trött.
Idag började jag i alla fall att tänka på riktigt. Det känns som att jag inte direkt har tänkt på att det fysiska och psykiska som jag har kämpat lite med kanske berott på min nuvarande situation. Vilken är att jag bor i Norge långt bort från mina närmsta, jobbar mycket och på ett ställe som inte direkt är det mest optimala och mitt boende är väl inte heller så optimalt. Livet som jag lever är verkligen inte "bara". Allt måste verkligen planeras in i minsta detalj. Småsaker!

Jag måste anpassa jobb efter busstider eller planera buss efter jobbtider, jag måste planera vilken dag jag ska köpa mjölken för jag har endast en liten del av kylen, jag ska hinna/orka träna, jag måste räkna ut när jag måste gå och lägga mig så att jag får så mycket sömn som möjligt men så jag samtidigt hinner med att slappna av lite innan...
Inför hemfärd till Sverige måste jag kolla upp tåg, kontrollera 1000 gånger att jag faktiskt inte jobbar då jag tänkt åka hem, boka och betala tåg, planera in när jag ska gå till biblioteket för att skriva ut biljetten, packa, kontrollera 1000 gånger att jag har med biljetten... Och så får jag bara 2 hela dagar hemma i Sverige.
Mediciner ska jag ha också. Jag måste hålla koll på hur mycket jag har och hur länge det räcker och planera in när jag måste hem för att ta ut allt. Samtidigt måste jag hålla tummarna att de har medicinerna hemma.

Detta kanske låter knäppt men det är faktiskt jobbiga saker. Jag antar att de blir jobbiga just för att mitt liv endast består av det konstiga just nu. Jobb/jobb-krångel, busstider, mat, träning, sova, mediciner, biljetter och tåg. Det är därför jag helst inte planerar så mycket inför mina hem-besök.

Så nu har jag börjat fundera lite på hur jag ska göra. Som det känns just nu så tänker jag åka hem tidigare om det inte sker någon kul förändring, men det märks. Det som känns tråkigt med att kanske åka tidigare är ju alla jag kommer åka ifrån. Alla härliga människor som jag skulle vilja ha omkring mig hela livet, ha som grannar jämt. Det är så många som jag säkert kommer tappa kontakten med...
Men jag får se, inget är bestämt och jag tänker inte göra några förhastade slutsatser.

Hemlängtan

Efter varje gång jag varit hemma i Karlskoga den senaste tiden så har tanken på att flytta hem dykt upp i mitt huvud. Speciellt nu när jag varit hemma och sjukskriven. Det är inte bra att vara hemma så länge... När jag är i Norge så flyter det på för det mesta, det är jobb, jobb och åter jobb med lite inslag av skoj med vänner ibland. Men jag kan känna mig så låst där. Det finns inte så mycket att göra, alla jobbar olika tider så det blir sällan som man verkligen kan hitta på nått avslappnande och roligt. Inte alls på samma sätt som man kan göra hemma. Det vore så kul och skönt om några av vännerna här hemifrån flyttade till Norge. Då skulle jag ha någon att verkligen prata med, någon som jag har mycket gemensamt med. Men det är svårt med övertalning.
Att kunna träffa familjen så mycket som jag kan göra hemma är ju inte heller helt fel. Och i Karlskoga har jag allt, jag kan enkelt nå allt. Vill jag ut och gå eller springa i skogen så går jag bara några få meter från huset, jag kan lätt cykla och handla och få tag på bra varor som inte kostar skjortan, behöver jag träffa läkare så är det mycket enklare, jag kan få tag på allt jag behöver utan att behöva kämpa, jag kan spela tennis både inne och ute, det är inte långt till stall om jag vill klappa på några söta hästar och det är lätt att ordna myskvällar med vänner framför någon hockeymatch eller liknande. Ja, det här lockar verkligen just nu...
Idén om att flytta till Kos, Magaluf eller något annat varmt och roligt ställe lever fortfarande vidare. Håller på och kollar upp barskolor så det kanske blir en bartender av mig om ett tag! Eller så sticker vi bara och slappar och försöker hitta jobb. Det vore riktigt nice!
Men just nu har jag inget annat val än att fortsätta jobba i Norge. Det finns inga jobb hemma och plugga ska jag göra nästa år. Och när jag tänker efter så kommer jag nog aldrig riktigt flytta till- och bo i Karlskoga. Jag bor i Norge nu, flyttar kanske till värmen och när jag kommer hem så ska jag plugga och några år. Hmm...
Jaja, jag får ta allt som det kommer!

New York Rangers- beställning!!!!

Jag är SÅ sugen på att beställa något från New York Rangers- shoppen men jag kan inte bestämma mig för vad! Lite hjälp tack!!!

Mysig "teddy-jacka". Mysigt i vinter och snyggt tryck enligt mig

Hooded sweatshirt. Också med snyggt old time Rangers- tryck

Denna kommer jag nog köpa i vilket fall :)

 

Cool Hoodie- väska!

Helt vanlig t-shirt med Callahan- tryck

Att köpa allt blir lite för dyrt känner jag så jag har tänkt typ max 2 ting. Och kepsen är troligtvis en av dem men inte säkert. Så please lite hjälp!

Klockrent!

Läser just nu boken Dödligt villospår av Nora Roberts och hon har skrivit en så klockren mening som en kvinnlig karaktär i boken säger. Hon berättar för en kille om pumor men tänker samtidigt på människan av det manliga könet:

"Hannarna håller sig i allmänhet undan från honorna, fram till parningssäsongen. Då handlar det bara om hallå där sötnos, du vet att du vill. Visst älskar jag dig. Klart att jag kommer ha respekt för dig i morgon. Ta vad man vill ha och sedan sticka."

Love it!

Helt okej bok för övrigt.

Boost till självförtroendet

Under den senaste tiden har det verkligen hänt mycket. Alltså Mycket. Så mycket att jag inte håller reda på allt och till och med inte minns allt. För några månader sen kände jag mig mer än ensam, jag hade aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville flytta hem till Sverige för att det kändes som att jag inte längre hade något i Norge. Jag kunde inte tänka mig att jag skulle kunna möta någon ny eller att finna människor jag kunde känna mig glad och trygg med. Men jag hade verkligen fel.
Jag har aldrig haft problem med att lära känna nya människor och vet att jag alltid kommer att ha trogna vänner omkring mig, men ändå kan jag vara så rädd för att bli ensam, att ingen ser mig eller inte vill vara med mig. Men saker som skett den senaste tiden har verkligen gett en boost till självförtroendet och självkänslan. Det känns som att det dykt upp någon ny människa i mitt liv varenda dag. Hela tiden överraskningar och galna händelser. Jag får höra komplimanger och uppmuntrande ord från alla håll. Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Det är så många som är så trevliga! Främmande människor tänker jag på nu, mina vänner är alltid trevliga! Och efter att jag på olika sätt fått sådan uppmärksamhet av så många olika människor så kan jag ofta känna mig sjukt självsäker. Nästan så pass mycket att jag kan känna mig dum, kan jag dela med mig? Nu kan jag många gånger väldigt lätt ge någon en längre blick och ett leende och jag vet att jag kommer få ett leende tillbaka. Det är ju dom man minns! Eller hur? De personer som vågat ge dig en lång och vänlig blick, du minns ansiktet och det blir attraktivt! Haha! Hör ni! Jag är snygg, jag tycker faktiskt det. Otroligt osvensk är jag nu men vad ska jag göra då? Det är ju såhär jag känner! Nej men för att återgå till den uppmärksamhet som jag fått så har det faktiskt blivit lite mycket från vissa håll. Jag kan inte ge något exempel men nu kan jag ibland faktiskt känna att jag vill bli lämnad ensam. Men då måste ju jag tagga ner och inte själv ta kontakt eller tillåta att vara så lätt att få kontakt med och det kan jag helt enkelt inte.
En annan sak jag tänkt på är att det Varje gång jag varit i Sverige har skett något som gjort att jag inte velat åka tillbaka till Norge. Verkligen jobbigt, galet jobbigt. Jaja, jag får lära mig att leva med det.

Tack och Good Bye!

Hem & Ont

Helgen är snart slut och imorgon kväll bär det av tillbaka mot Norge igen. Det har verkligen varit skönt att vara hemma och tänka på något helt annat än allt som sker hemma i Jessheim. Vänta nu, nu skrev jag hemma till två olika platser igen. Jag är fortfarande osäker på vad som är mitt hem. Jag bor ju faktiskt i Jessheim nu, jag jobbar där, där står mitt namn på en brevlåda kan man säga. Men jag är skriven här i Karlskoga, jag har min familj här och det är på denna adress jag växt upp. Kan man ha två hem?

Imorgon rullar tåget alltså till Norge, efter att jag varit hos doktorn och visat upp mitt revben/"okända onda ting". Jag hoppas verkligen att de kan ordna en ordentlig undersökning så jag kan bli av med det. För den som inte vet så började det göra ont i vänster sida, från sidan av ryggen och fram längs med revbenet som går under bröstet. Trodde jag hade fixat en sträckning men när det inte försvunnit efter flera veckor så har jag börjat undra. Det är inte riktigt rätt när det gör ont att ligga på sidan, ibland när jag skrattar, tar ett djupt andetag eller ibland måste rulla ur sängen för att det gör så ont... Inte heller kul när det onda verkar ha spridit sig till under ena bröstet. Jag tänker kräva röntgen... Hoppas att det inte är något allvarligt och att det finns en bra och vettig lösning på det. Jag vill kunna träna ordentligt igen!

Borta bra men hemma bäst

En helg hemma i Karlskoga, en extra lång, det är verkligen guld värt. Att få sova i min gamla säng, ensam i mitt egna rum, att få umgås med min familj och bästa vännen. Jag inser verkligen vad mycket jag behöver det. Att bo i Norge är kul på många vis men det skulle vara ännu roligare om jag kunde åka hem oftare. Men nu går inte det så jag kämpar vidare! Det sker ting hela tiden så jag ska egentligen inte klaga. Det finns dock så mycket som jag kommer på att jag vill uppfylla men som jag inte tar tag i... Just nu går jag runt och tänker på vad kul det vore om jag kunde skriva klart min novell. Och tänk vad sjukt kul det skulle vara om den på något vis trycktes! Det är verkligen en dröm jag har. Om jag kunde vara ledig i några månader och få vara ensam på något varmt ställe så skulle jag kunna slappna av och skriva klart den. Nu är jag så uppe i varv hela tiden så jag har ingen fantasi och kreativiteten är på en alldeles för låg nivå. Tänkte att ni kunde få ett smakprov på vad jag redan skrivit men kan inte välja stycke och jag insåg nu vad svårt jag har att visa någon något som jag själv skrivit. Ni får läsa när jag är färdig och nöjd helt enkelt!

05.00 och en del av flytten är borta

Klockan är snart 05.00 och vi blev klara med en del av flytten för en liten stund sen...
Äntligen är det bara de grejer som ska stanna i Norge kvar, ett steg närmre "Färdigt". Fast jag lovar att det under tiden kommer dyka upp saker här som egentligen borde ha följt med till Sverige och så blir just det ännu ett problem.
Nu är jag i stadiet "leva primitivt". Ingen Tv, ingen micro, ingen ugn för den har jag skurat rent och vägrar göra det igen, några få klädesplagg... ja ni fattar. Tyst, ensamt och svårt. För samtidigt som jag inte har någon micro eller ugn så måste jag bli av med så mycket mat som möjligt. Jag skulle behöva göra storkok så saker försvinner men hur ska jag sen värma upp maten igen?? Nämen! Tänka sig, jag fick plötsligt en idé! Soppa! Enkelt och så är det bara att värma upp i kastrull. Nice!
Det är så mycket att tänka på. Jag ska packa samtidigt som jag måste ha något att leva med så länge jag bor kvar i lägenheten, jag måste planera när jag ska börja flytta saker och hur jag ska flytta dom, packa för resan, komma fram till hur jag ska få ihop det med att skura det sista + hitta någon säng där jag kan sova natten innan jag reser hem till Sverige + lämna nycklar till hyresvärden + jobb.
Jag har verkligen börjat känna nu att alla tankar och svårigheter som har dykt upp har börjat påverka kroppen både psykiskt och fysiskt. Ingenting riktigt stämmer. Tröttheten är enorm!
God natt! Eller morgon?

Woooaaah! Medicinhelvetet!

Nu är jag trött på det här. Seriöst, den som kommer på ett botemedel mot epilepsi eller i alla fall en medicin som fungerar för alla gifter jag mig med! Nu har det krånglat i nästan ett år tror jag så jag har nästan gett upp. Jag har börjat stå ut med anfallen och det är inte bra... Att "byta medicin mot en nyare och mer hälsosam" lät bra men det har inte direkt varit någon framgång. 
Den första jag skulle prova var ju helt åt helvete. Min läkare sa "du kanske kommer bli arg på mamma lite oftare" och jag tänkte att okej, men det kanske jag kan tänka på och försöka behärska mig. Jag förvarnade också de i min omgivning att om jag blev arg så kan det bero mycket på medicinen... Haha! Det som skedde går bara att skratta åt! I alla fall nu efteråt. Snacka om Nervvrak! Hahahaha! Jag har aldrig i hela mitt liv varit så lättretlig och så känslig! Jag blev arg på allt och alla, småsaker som man annars sopar under mattan och jag kunde börja gråta för ingenting. Jag skrev en lista på alla problem jag hade för stunden och jobbiga saker med mitt liv, jag såg inga lösningar på något alls. Men i och med att jag tog mer av den där och när jag fick fler anfall än om jag inte åt någon medicin alls så insåg jag att den här tänker jag inte stoppa i mig en enda tablett av igen. När jag sen träffade min käre läkare och berättade om alla humörsvängningar, anfall som yttrat sig på annorlunda sätt och andra konstiga biverkningar som dök upp under tiden så satt han helt tyst och nästan gapade. Haha! Ingen har nog varit så intresserad av fallet Linnea Borg någonsin! Tydligen så hade han aldrig varit med om att en så ung människa fått alla de här problemen vilket var lite kul samtidigt som det gärna hade fått fungera för mig som för många andra...

Läkare : "Jaha,hur känner du att du vill göra nu då?"
Jag : "Prova nästa?"

Det har varit så mycket konstigt och velande fram och tillbaka så jag minns inte om jag testade en annan innan den jag har nu eller om det är den jag har nu som var nästa test... Skit samma. Den här fungerar inte heller. Eller ja, jag provar mig fram och försöker förstå hur mycket som fungerar men hur länge orkar jag hålla på med det då? Och idag gick det uppenbarligen inte eftersom att jag fick ett anfall, eller tre, när jag var vaken. Det som var bra med det var ju att nu vet jag vad jag absolut inte ska göra. Man ska alltid se saken från den ljusa sidan! Humor...

För den som inte vet, undrar och plötsligt blivit chockad kan jag säga att min form av epilepsi är av den mer lindriga sorten. Förbannat jobbig men inte så där allvarlig när man faller ihop, skakar och inte är vid medvetande. Jag är vid medvetande, kan stå upp, springa om jag vill, skulle kunna prata om inte skiten hade en koppling till svalghelvetet och jag får det, SKA I VANLIGA FALL FÅ DET, när jag sover. Så ni kan vara lugna! De flesta jag umgås med har ingen som helst aning om att jag har det eller så glömmer de bort det just för att det inte märks på mig. Det är ju bra i alla fall.

Sen så tror jag inte direkt att de konstiga arbetstider jag har och just nu allt strul med flyttstäd, packning, planering av resa och byte av jobbpass, vart jag ska flytta och väntan på bättre tider gör det lättare och lindrigare direkt.

Såhär ser mitt liv ut just nu. Från vänster till höger. Jag sorterar det som kan åka hem till Sverige, packar för resan, packar flyttkartonger och (längst till höger) försöker hålla lite ordning på det jag behöver för tillfället... Går inte så bra känner jag. =P

Kan allt bara kännas bra igen?

Lite småhemsk ledig dag idag... Igår var det tidigt jobb och resten av dagen, kvällen och natten tillbringade jag tillsammans med härliga vänner. Vad skulle jag göra om jag inte hade er? Dock så visade det sig verkligen i morse att jag absolut sovit för lite. När jag vaknade så tänkte jag att det skulle bli så skönt med en ledig dag med bara mys i soffan framför tvn och senare kanske hitta på något kul om jag hade ork men humöret rasade verkligen så fort jag kom innanför dörren. Jag kom på att jag snart ska flytta härifrån och att jag måste börja packa. Känslan som kom över mig var så hemsk. Jag har känt en form av frihet stundtals den senaste tiden och det har varit när jag varit med folk och gjort saker som jag annars inte brukar göra men så fort det dyker upp tankar om flytt och boende så får jag nästan ångest. Jag vill verkligen inte flytta från den här lägenheten! Och jag blir galen när jag vet att jag inte kan göra något åt det! Nu har det kommit till den delen då allt ska delas. Vem ska ta tvn? Vad gör vi med soffan som ingen vill ha? Hur ska alla grejer flyttas? Och det finns ingen tid! Och nu känner jag mig sådär jobbigt ensam igen. Jag skulle vilja ha den där underbara känslan som jag har när jag umgås med andra hela tiden. Jag är inte van vid ensamhet. Jag måste ha någon som får mig på bättre tankar.
Kan inte allt bara bli bra igen?

Min galna vecka...

Det känns som att den här veckan har varit helt sjuk. Sjukare än vanligt. Vad har hänt egentligen? Känns som att dagarna bara flutit ihop. Vad har jag gjort?

Måndag : Sista dagen på min långhelg hemma i Karlskoga. Mycket skön och avslappnad dag. Behövdes...

Tisdag : Tåg tillbaka till Norge 08.00 - 11.45. Tåg och gång hem till lägenheten 12.00 - ca 12.50. Jobb 14.30 - 23.30. 1 ½ timmes övertid för att kylrummet gav upp så vi var tvungna att flytta ut alla varor... Ja, vi var förbannade! Gick och la mig ca 01.00 och fick nog sova totalt 3 timmar.

Onsdag : Gick upp 04.40. Jobb 06.00 - 16.30. 3 ( 10 ½ timme) Varav 3 timmars övertid på ett helt annat ställe än det jag jobbar på.

Torsdag : Gick upp 03.40. Jobb 05.00 - 12.30 och om jag inte minns helt fel så var det rätt mycket stress. Tror inte jag sov så mycket heller.

Fredag : Gick upp 04.00. Jobb 06.00 - 13.30. KAOS! Hade tänkt att bara slappa hemma för att fira att jag skulle börja sent dagen efter men det blev en kväll hos some new friends istället. Kul men kände att jag hade kunnat somna på fläcken så jag var inte direkt social...

Idag : Gick upp 08.15. Jobb 10.30 - 19.00. Jobbade över 1 timme. KAOS igen! Kunde inte ta någon paus ens. Matlådan ligger kvar. Hur fan tänker de när de sätter 5 relativt färska eller väldigt färska att jobba och hålla igång allt under hela eftermiddagen och kvällen, ruschen, och att 3 av oss skulle gå samtidigt kl. 18.00 när vi stänger 19.30. 2 nya som ska jobba och stänga allt helt själva? Det kanske är svårt för en som inte jobbar där att förstå men det är typ 1000 grejer man ska göra samtidigt och speciellt när man stänger. Och självklart dyker det upp en massa problem, till exempel att det har blivit något helt galet med växeln så det fattas pengar i ena kassan...

Imorgon : Gå upp 03.40. Jobb 05.00 - 12.30 Förhoppningsvis! Tänker f*n inte jobba över imorgon... För imorgon ska det bli superfint väder och jag ska till tjärnen och grilla och spela volleyboll och bara mysa med härliga människor!

På måndag är jag ledig.


Och under veckan har det även varit en massa påfrestande med cykel-letande, säng-letande, flyttplanering och försök till reseplanering. Inget sova här inte! Kan man bara spola fram tiden lite...

Älskade stad

Då har jag varit i Karlskoga över helgen, ska åka tillbaka till Norge imorgon. Det har varit riktigt skönt den här gången, inget krångel med något utan det har bara varit avslappnande. Fick äntligen träffa flera av mina närmsta vänner och även en del ur släkten. Det finns så många jag skulle velat träffa men det är ju inte så lätt att göra allt under bara några dagar.
Nu både vill jag och vill jag inte åka tillbaka hem till Norge. Jag tycker om Norge för de jag lärt känna där, jobbet som är helt okej och för att jag har ett eget ställe att bo på. Men det tar emot att åka tillbaka när jag tänker på familjen och vännerna här, allt lugn, hur sjukt fint det är här, mycket varmare och just den där "hem-känslan". Att göra, se och höra allt som jag vuxit upp med, allt som varit Hem enda till jag flyttade. Nu kallar jag Jessheim för hem. Det är svårt!
När jag gick upp i morse så sken solen och när jag drog upp rullgardinen så möttes jag av den syn som jag vuxit upp med och jag kan verkligen stå och titta hur länge som helst. Trädgården, skogen, ladan och lite av sjön. Allt är grönt och blommar. Och allt är så lugnt! Det är flera hus runt omkring med barn och hela köret ändå så är det nästan helt stilla. När jag blir gammal ska jag köpa det här huset.
Senare så gick jag ner till sjön och jag tänker bara på vad som faktiskt finns i den här lilla staden. Det är en mysig stad tycker jag och den har allt jag vill ha, plus lite till. Många tänker inte på vad mycket det finns. Eller ja, jag tycker vi har mycket. Alla borde i all fall tycka att det är fint. Jag kan verkligen tänka mig att bo här när jag blir gammal.

Min älskade vy från sovrumsfönstret

Vad gör jag här?

Jag är hemma i Sverige den här helgen. Jag hade troligtvis inte varit det om det inte var för att min mormor fyllt 90.  Kanske låter lite tragiskt på ett vis, att jag troligtvis knappt hade tänkt tanken att åka hem men jag tror faktiskt att det hade varit så. Utan att jag tänkt på det så har Norge blivit Hem. Inte riktigt Hem men det känns just nu som att jag känner mig lite mer hemma där än i Sverige. Kanske för att jag bott i grannlandet i ett år nu. Och för att jag flyttat hemifrån, haft lägenhet som jag trivs väldigt bra i. Nu måste jag flytta ifrån den underbara men vad gör man åt det?

Jag var ute ikväll. Träffade många nära vänner som jag inte träffat på länge och jag skulle nästan göra vad som helst för att få träffa er oftare. Men under kvällen så dök det verkligen upp så många Men. Jag blev på något vis förtvivlad. Jag var där för så många år sedan och det dök upp så många minnen. Jag såg så många människor som jag såg där ute för så länge sedan och den enda tanken som dök upp var "Vad gör du här? Du borde vara någon annanstans och se något annat. Ragga upp någon du inte känner igen. Gör något annat." Det var verkligen frustrerande. Och hur trångt kan det bli på ett dansgolv egentligen?? Om några av alla såg någon annan del av världen kanske det inte skulle vara lika trångt... Jag vill verkligen inte vara elak, jag vet att jag låter elak men riktar det inte mot någon, men jag kände mig så annorlunda på något vis. Som att jag inte hörde dit. Jag har varit borta länge, sett så mycket nytt, att det blir konstigt att komma hem och se allt det bekanta. Men jag tror att mycket av alla dessa känslor beror på allt som har hänt den senaste tiden. Jag har känt mig som den mest ensamma människa i hela världen för att sen dras med på en massa roliga vägar, träffa nya människor och se saker som jag annars inte skulle fått se. Och nu när jag känner så, glädjen över att få vara med om något kul, och sen åka hem till Sverige för att plötsligt känna mig typ "utanför"... den känslan går knappt att beskriva.

Nu är klockan 04.45, jag väntar på att mina mackor som ligger i ugnen ska bli klara och sen tänker jag lägga mig i sängen och se på film tills jag somnar. Imorgon är en ny dag. Som man ska se på med positiva ögon. Eller nått. Japp! Punkt.

De som räddade mig 2008

Klev upp ur sängen idag och fick upp flera flashbacks i huvudet. Blickar och minnen från 2008. Året då jag lärde mig så mycket om livet, om hur det är att vara med om något "som bara händer andra" och hur mycket man psykiskt kan tåla. Jag vet nu vad mycket jag kan tåla.
Jag minns hur ensam jag kände mig. Jag minns känslor som verkade som scener tagna ur en film. Jag kommer aldrig glömma. Något som jag också tänker på ibland är de människor som hjälpte och stöttade mig, just där och då, på plats, när jag var som mest ensam och inte visste vad jag skulle göra. Jag minns inte alla men busschauffören som sprang ut från sin buss där det satt flera passagerare, kvinnan som höll om mig och den som sprang och hämtade hjälp. Fantastiska människor som räddade våra liv. Om det gick så skulle jag söka upp dem och visa min tacksamhet.
Jag minns speciellt en person extra starkt. När jag togs från platsen sattes jag i ett rum, där fick jag träffa en präst. Jag vet inte vad jag tänkte när jag fick veta att jag skulle sitta tillsammans med en präst men jag kan tänka mig att jag tänkte ett väldigt skarpt "Nej..." eftersom att jag är en av de mest icke troende människorna på denna jord. Men det visade sig att han var en mer "normal" människa än en präst. Vi pratade om allt möjligt och det var så skönt. Han var en av dem som gav mig mest lärdom om att vara med om något sånt här allvarligt och jobbigt. Från honom har jag ett fysiskt bevis från den där dagen, ett minne som påminner mig om vad han lärde mig. Jag har det framför mig nu och det följer med mig överallt dit jag behöver en väska. Det är en lapp med de fyra Hållen som lyder såhär:

Håll om

Håll i

Håll Tyst

Håll ut

Det är fyra regler om hur man ska hantera en person i en krissituation. De är så enkla och alla borde få lära sig om dem. För många gör sådana fel i en krissituation. Självklart är det olika från situation till situation men de här fungerar, jag har själv fått erfara det. 

Håll om personen, en första försiktig kram som gör personen trygg på plats.

Håll i så länge som personen vill att man ska hålla. Någon form av kroppskontakt för att visa att den inte är ensam. En beröring som inte är jobbig utan en beröring som man känner räcker för att hålla personen lugn. Släpper man personen finns det en risk att det kommer en ensamhet som inte går att beskriva vidden av. Det är inte svårt att hålla en hand på en rygg eller i en hand. Måste du hämta något så ska du ta med dig den drabbade, lämna Aldrig denne ensam.

Håll tyst är precis som det låter. Bara knip igen och låt den drabbade prata och föra samtalen, om den vill prata över huvudtaget. Svara på frågorna som kanske ställs och följ med i samtalen som den drabbade för. Det är så onödigt att ställa frågor till någon drabbad om inte den bjuder in till det, vilket märks. Att sitta och fråga saker som "Hur känns det?" eller "Vill du berätta om vad som hände?" är så korkat så det finns inte på kartan. Vill personen prata om det så gör den det. Eller andra uttryck som vi använder så lätt när vi är med någon ledsen som rent av är farliga eller i alla fall det mest dumma man någonsin kan säga är till exempel "Det kommer gå bra ska du se" och "Jag kan tänka mig hur det måste kännas"... Det förstnämnda kan inge hopp som kanske kommer krossas och det är inget man vill utsätta denne för. Det sista uttrycket använder jag inte längre efter den där dagen, inte när det gäller något. Man kan Aldrig, ALDRIG, förstå hur någon känner sig. Man kanske också har varit med om när något hemskt drabbat någon nära men man är alltid ensam om känslor, hur saker känns. Man kan förstå att det är jobbigt, men aldrig hur det känns. Alla har varit med om när någon sagt så till en, ett den "förstår hur det känns", och jag tror att de flesta någon gång tänkt "Nej, du har ingen jävla aning..." så då får det helt motsatt effekt!

Håll ut är också som det låter. Bara vänta. Vänta till det händer något. Är den drabbade tyst och vill vara det i flera timmar så måste den få vara det och du får inte lämna personen så det är bara att hålla ut. Den kommer känna en sådan tacksamhet till dig efteråt så du anar inte.

Kvinnan Höll om mig på plats, jag kände henne inte men jag kunde inte känna mig mer trygg än så som jag gjorde då.

Sköterskan som höll i mina axlar när hon ledde mig till akuten och till det rummet som jag fick sitta i. Hela vägen. Hon gav mig något att äta och dricka, vilket också är väldigt viktigt och skönt kan jag lova. Hon väntade till prästen kom så jag inte någon gång var ensam.

Prästen höll tyst. Han hälsade på mig och berättade vem han var sen lät han mig prata. Vi kom in på samtal om skola, framtid, intressen. Jag bara förde ett samtal om vad som dök upp i huvudet, han lyssnade och pratade när han skulle och det fick mig att tänka på annat.

Han höll ut. Han fick som sagt lyssna på mig som pratade om allt mellan himmel och jord och satt kvar under hela tiden som även min mamma och bröder var där.

De hade inte kunnat göra mer för mig. Tack.

Självklart betydde och betyder mina vänners stöttande också oerhört mycket, speciellt åren 2008- 2009. <3

Det som varit och det som är + lite shopping!

Det var ett tag sen jag skrev och det har varit för att jag inte orkat uppdatera den. Uppdatera er. Om jag hade gjort något inlägg så hade det bara varit ledsamt för ledsen har jag varit senaste tiden. Hade jag skrivit så hade det handlat om att jag nu helt plötsligt blivit singel och det har jag inte riktigt orkat berätta. Men nu känns det som att jag har kommit över det en del och kan därför börja skriva igen. Jag är gladare nu! Mycket på grund av allt som skett runt omkring mig den senaste tiden. Jobbet fungerar bra och jag trivs både med arbetet och med mina små kollegor, nya goa människor har dykt upp, gamla vänner som jag annars inte brukat prata med så mycket har jag fått kontakt med och planerar till och med resa med och sist men inte minst så tror jag att en del av mig kanske vill vara ensam trots allt.

För att dra en kort sammanfattning om nuläget så bor jag fortfarande i Norge, trivs men längtar ofta efter familjen och vännerna hemma, har suttit uppe och kollat på hockey mitt i natten flera nätter vilket är kul men lite jobbigt, jag kanske kommer plugga till hösten men vet inte ännu, pluggar jag inte så blir jag kvar i Norge i ett år till, vi har just nu väldigt tomt i kylskåpet och skulle behöva teleportera mig till Sverige för storhandling om det gick, snart kommer jag ta tåget hem för att fira min kära mormor som fyller 90 och just nu så sitter jag ute i solen och njuter!

I måndags blev det lunch på storsentret med en väldigt söt tjej som bor i världens mysigaste husvagn. :) Denna lunch ledde senare till shopping. En dag med 50 % på BikBok och utförsäljning på H&M. Ja vad gör man? Går dit och tittar? Går dit och köper? Jag köpte! Ni ska få se!

 

Vit trash top och kjol från BikBok 

Vitt kort linne från BikBok

Kort beige blus från H&M

Byxor i skinnimitation och top från H&M

 Orange top från Bik Bok, babygrönt linne från H&M, blå cardigan från H&M, silvrigt linne från Bik Bok och lite hårnålar och hårsnoddar (3 för 25:-) från Bik Bok.

Allt från den här dagen kostade 800, det skulle ha kostat det dubbla!

(Och jag har faktiskt knappt några roliga kläder som jag vill ha på mig...)

Fick dock inte nog. För på söndag blir det fest! (Ställs den in eller liknande så tänker jag aldrig mer gå utanför dörren!) och jag kände att min outfit inte var fullständig så det blev några snabba inköp idag med! 

*Fniss*

Beige jacka och väska från H&M!

Ooooooooooch! *Trumvirvel*

Tadaaa! Klackisar från Din Sko! *Happy face*

Så nu längtar jag efter helgen! Hoppas det dyker upp nått oväntat och spännande! Livet kanske kan bli normalt och roligt igen trots allt. :)

Vårshopping Ja tack!

Nu märks det på det mesta att våren är på väg. Det tydligaste just nu är shoppingsuget! (Och solen såklart)
Jag är så sugen på att ta en helg i Stockholm och shoppa lite nya kläder, fixa ny frisyr och köpa något nytt till lägenheten. Det vore så underbart kul och skönt! En mamma-dotter-helg skulle sitta fint!
Jag har blivit grymt sugen på att köpa en härlig ryggsäck också. Någon fin och lite ovanlig. Hittade denna!

Ny jacka och lite färgglatt vore lite kul!

Eurovision: Sweden vs Russia

Robin visade mig Rysslands bidrag till Eurovision 2012. Ja vad ska man säga? Lyssna och njut! Haha!

Sverige vs Ryssland

Superbra vs ??

Ryser!!!

*AS-GARV*

Beroenden och tvångstankar

På gymnasiet gjorde jag en uppsats om tvångsbeteenden och det var väldigt intressant att läsa om olika människor med tvång och om vad det beror på. Jag läste om folk som måste lägga saker på ett visst sätt, ta speciella vägar för att undvika olika saker, exempelvis brunnslock, och personer som måste tvätta händerna konstant. Det jag fick veta också var att tvångstankar är väldigt vanligt hos barn. Exempelvis att hoppa på vissa brunnar, bara gå på de vita strecken på ett övergångsställe eller att ta sig fram på en speciell färgat platta på ett rutigt golv. De här är väldigt vanliga och man ser det hos nästan alla barn. Men de försvinner. När jag var liten så hade jag en form av tvångstanke. Nuddade jag exempelvis en vägg med vänster hand så var jag tvungen att göra det med höger också. Det var en höger/vänster- grej helt enkelt. Saker skulle göras åt båda hållen. Men det var inte så allvarligt att jag mådde dåligt om jag inte nådde den där väggen med ena handen.

Men något beroende har jag inte inte haft i alla fall.
Jag har sett på en del dokumentärer den senaste tiden om beroenden och det är verkligen Sjuka beroenden! Det har handlat om personer som är beroende av att ha pälskläder (alltså att hon ser ut som en figur), att äta skumgummi som finns i madrasser, att sniffa bensin var tionde minut, att behandla 12 nallebjörnar som små barn. Att det ens förekommer! Och flera av dem vill inte ens bli av med det. Jag tycker så synd om de som lever med dessa människor! Komma hem och det stinker bensin eller att gå på stan med sin flickvän som går med en barnvagn med nallebjörnar i. Herregud...

Norrmännen invaderar Sverige!

Nej, det lär ju aldrig hända. Det är ju liksom ingen vits bara. Men tänk om det skulle hända. Att fler och fler norrmän flyttar till Sverige för att jobba. Att det blev ombytta roller. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle bli. Jag tror själv att jag skulle bli lite tokig. När man handlar eller ska beställa något så möts man troligtvis av en norsk och om man ber om att få prata med chefen så kommer det en till norsk. Jag tror jag skulle bli galen faktiskt. Men hur pallar norrmännen med oss svenskar egentligen?? Visst, många säger att vi jobbar bättre och sånt men lär de inte bli lite sura då? "Förbannade svenskar, de tar alla våra jobb och få en massa skryt." Ja så hade nog jag reagerat i alla fall. Jag skulle säga att 95% på mitt jobb är svenskar och på hela flygplatsen jobbar det runt 60 % svenskar har jag hört. En resenär frågade om han hade kommit till Arlanda, ja, man kan nästan tro det.
Idag jobbade jag på UC igen! Det var riktigt kul så nu känns det bra. Bättre i alla fall. Får se hur resten av veckan blir!

Tankar och Bangarang

Känner just nu för att ta mitt pick o pack och sticka till ett varmt land och bara slappa, vila och inte behöva tänka på tider, pengar och allt annat som hör till livet efter skolan... Tänk vad skönt det vore! Men så är det inte. Om man inte är väldigt rik och twittrar! Jag får börja twittra.

Idag har jag kollat igenom böckerna på bokrean och tänker slänga iväg en beställning tror jag. Känner för att shoppa nått just nu och vad är bättre än böcker på rea?

Blev idag ännu en gång påmind om vad snabbt något kan ske i livet. Att något bara kan försvinna och hur konstigt det kan kännas. Tänker på min farfar, farmor och morfar som inte längre finns, på min mormor som snart fyller hela 90 år och allt som hände för några år sen. Men det är sånt vi måste gå igenom.
Alla tankar och kramar till dig och din familj älskling!
Älskar dig min Robin så otroligt mycket! Jag kommer alltid att stå vid din sida. Så länge som du står ut med mig kommer jag att vara din. <3

Kvällens låt

Kan någon svara på min mobila fråga??

Dagens tanke, som är en fråga, som jag egentligen har tänkt på väldigt länge är: Varför har typ Alla samma ringsignal och meddelande-pling??
Helt seriöst. Det är så många med Iphone eller någon annan nyare mobil som har samma signaler. Jag kan tyvärr inte härma ljudet men jag tror ni kan tänka er vilka signaler jag menar. Det måste ju bli förvirrande. Så fort man hör signalen så tror man att det är sin mobil när det egentligen var personen bredvid. Jag har flera gånger hört grupper säga "Var det din eller min??" när någon fått ett sms och så rycker alla upp sina lurar och en blir happy. Jag har en gammal sliten mobil med en ringsignal som ingen har och en vacker dag kommer jag nog kasta min trogna telefon men jag kommer absolut Inte använda mig av de där ljuden!
Förresten så lockar inte direkt en Iphone eller någon annan liknande. De är breda och feta, folk klagar på att de går sönder och man måste ladda den varje dag verkar det som. Visst, är man beroende av internet så är de helt klart ett bra val, I guess. Min gamla är liten, väldigt smidig att ha i fickan, det behövs inte en massa skydd och skit för tappar man den så håller den och jag laddar den kanske en- två gånger i veckan. Plus, hur kul är det att ha det alla andra har? Nej skaffar jag en ny mobil så ska den i alla fall vara lite annorlunda och den måste inte vara så exklusiv. DOCK! Görs det o-exklusiva mobiler nu för tiden??

Men kan någon svara på frågan. Varför har så många samma ringsignal???

Är ensam hemma denna helg, igen. Så jag lagade piroger för första gången som lite tröst. Och de blev faktiskt goda! Det kommer göras om! Nu blir det grönsaker+ dip och ett avsnitt Game of Thrones. (Lite småskum serie förresten, förstår om killar gillar den)