Å du svacka...

Svacka ja. Sjönk ner i en idag. Kroppen har börjat säga ifrån känns det som. Jag får ont på olika ställen och andra skumma fysiska och psykiska tyngder... Fast jag vet inte direkt varför jag fått detta. Stress? Kanske lite, jobbar ju rätt mycket men det är samtidigt det enda jag gör nu så jag stressar inte mellan en massa olika ting just nu. Jag antar att det är problem som ligger och trycker i bakhuvudet och gamla tankar som dyker upp som gör mig så förvirrad och trött.
Idag började jag i alla fall att tänka på riktigt. Det känns som att jag inte direkt har tänkt på att det fysiska och psykiska som jag har kämpat lite med kanske berott på min nuvarande situation. Vilken är att jag bor i Norge långt bort från mina närmsta, jobbar mycket och på ett ställe som inte direkt är det mest optimala och mitt boende är väl inte heller så optimalt. Livet som jag lever är verkligen inte "bara". Allt måste verkligen planeras in i minsta detalj. Småsaker!

Jag måste anpassa jobb efter busstider eller planera buss efter jobbtider, jag måste planera vilken dag jag ska köpa mjölken för jag har endast en liten del av kylen, jag ska hinna/orka träna, jag måste räkna ut när jag måste gå och lägga mig så att jag får så mycket sömn som möjligt men så jag samtidigt hinner med att slappna av lite innan...
Inför hemfärd till Sverige måste jag kolla upp tåg, kontrollera 1000 gånger att jag faktiskt inte jobbar då jag tänkt åka hem, boka och betala tåg, planera in när jag ska gå till biblioteket för att skriva ut biljetten, packa, kontrollera 1000 gånger att jag har med biljetten... Och så får jag bara 2 hela dagar hemma i Sverige.
Mediciner ska jag ha också. Jag måste hålla koll på hur mycket jag har och hur länge det räcker och planera in när jag måste hem för att ta ut allt. Samtidigt måste jag hålla tummarna att de har medicinerna hemma.

Detta kanske låter knäppt men det är faktiskt jobbiga saker. Jag antar att de blir jobbiga just för att mitt liv endast består av det konstiga just nu. Jobb/jobb-krångel, busstider, mat, träning, sova, mediciner, biljetter och tåg. Det är därför jag helst inte planerar så mycket inför mina hem-besök.

Så nu har jag börjat fundera lite på hur jag ska göra. Som det känns just nu så tänker jag åka hem tidigare om det inte sker någon kul förändring, men det märks. Det som känns tråkigt med att kanske åka tidigare är ju alla jag kommer åka ifrån. Alla härliga människor som jag skulle vilja ha omkring mig hela livet, ha som grannar jämt. Det är så många som jag säkert kommer tappa kontakten med...
Men jag får se, inget är bestämt och jag tänker inte göra några förhastade slutsatser.