Älskade stad

Då har jag varit i Karlskoga över helgen, ska åka tillbaka till Norge imorgon. Det har varit riktigt skönt den här gången, inget krångel med något utan det har bara varit avslappnande. Fick äntligen träffa flera av mina närmsta vänner och även en del ur släkten. Det finns så många jag skulle velat träffa men det är ju inte så lätt att göra allt under bara några dagar.
Nu både vill jag och vill jag inte åka tillbaka hem till Norge. Jag tycker om Norge för de jag lärt känna där, jobbet som är helt okej och för att jag har ett eget ställe att bo på. Men det tar emot att åka tillbaka när jag tänker på familjen och vännerna här, allt lugn, hur sjukt fint det är här, mycket varmare och just den där "hem-känslan". Att göra, se och höra allt som jag vuxit upp med, allt som varit Hem enda till jag flyttade. Nu kallar jag Jessheim för hem. Det är svårt!
När jag gick upp i morse så sken solen och när jag drog upp rullgardinen så möttes jag av den syn som jag vuxit upp med och jag kan verkligen stå och titta hur länge som helst. Trädgården, skogen, ladan och lite av sjön. Allt är grönt och blommar. Och allt är så lugnt! Det är flera hus runt omkring med barn och hela köret ändå så är det nästan helt stilla. När jag blir gammal ska jag köpa det här huset.
Senare så gick jag ner till sjön och jag tänker bara på vad som faktiskt finns i den här lilla staden. Det är en mysig stad tycker jag och den har allt jag vill ha, plus lite till. Många tänker inte på vad mycket det finns. Eller ja, jag tycker vi har mycket. Alla borde i all fall tycka att det är fint. Jag kan verkligen tänka mig att bo här när jag blir gammal.

Min älskade vy från sovrumsfönstret