Friheten, var är du?

Herregud vad jobbigt det är när hjärnan måste gå på högvarv konstant.
Jobb, framtidsplaner, pengar, tider, reseplanering... Känslor hit och dit, längtan, anpassning... Frihet?
Nej någon frihet har jag inte just nu. Jag styrs med, anpassar mig, vill glädja alla. Jag lever på allt bra och flyter på det dåliga och kommer göra det tills jag har ork och är samlad nog att dra upp det, när jag vet vad jag vill och vända åt det håll jag faktiskt vill glida. Jag vet vad det kanske kommer att innebära. Jag kommer få lov att släppa mycket, släppa många, och istället satsa åt ett håll och inte flera. Jag vill helst inte tänka på framtiden, vad som kanske kommer ske, men det är svårt att inte göra det. Om jag bara fick vara ifred från alla tankar, fly till ön som inte existerar. Ön där det inte är några problem, där man vet hur man ska leva ett felfritt liv utan oro och stress. Men den finns inte som sagt och det är surt. Det är tur det finns de jag kan lita på, vända mig till, öppna mig för. Ni ger mig råd och säger er åsikt. Det är inte alltid jag blir mer klar i huvudet med fler svar men utan er skulle jag vara tjejen som alltid är tyst, inlåst och som ingen skulle förstå sig på.
Jag är en tjej med starkt självförtroende och självkänsla som trivs med sig själv och som vet att hon måste följa och lita på sina egna instinkter och ta hand om sig själv. Men jag har ändå ett ganska stort problem som lätt gör att jag tappar bort mig själv. Det problemet är att jag bryr mig, jag bryr mig ofta för mycket. Jag vill underlätta så mycket som möjligt för andra, klarar inte av att se när andra har det sämre, klarar inte av att backa, ta ett steg åt sidan och låta saker lösa sig på kanske lite sämre vis. Jag kämpar för att allt ska vara så gott som möjligt, klarar inte av att se människor ledsna, klarar inte av att såra och att sedan komma över det. Jag måste alltid lösa allt. Och när jag kämpar så krigar jag. Jag krigar för min omgivning och struntar i att försvara mig själv.
Nog är jag förbannat medveten om mig själv alltid...

Jag vägrar gå där vägen är för lång
För jag hittar varken fram eller tillbaks
Jag är så mycket bättre i fantasin
fast jag vet att den får man inte leva i

Melissa Horn- Destruktiv Blues