Woooaaah! Medicinhelvetet!

Nu är jag trött på det här. Seriöst, den som kommer på ett botemedel mot epilepsi eller i alla fall en medicin som fungerar för alla gifter jag mig med! Nu har det krånglat i nästan ett år tror jag så jag har nästan gett upp. Jag har börjat stå ut med anfallen och det är inte bra... Att "byta medicin mot en nyare och mer hälsosam" lät bra men det har inte direkt varit någon framgång. 
Den första jag skulle prova var ju helt åt helvete. Min läkare sa "du kanske kommer bli arg på mamma lite oftare" och jag tänkte att okej, men det kanske jag kan tänka på och försöka behärska mig. Jag förvarnade också de i min omgivning att om jag blev arg så kan det bero mycket på medicinen... Haha! Det som skedde går bara att skratta åt! I alla fall nu efteråt. Snacka om Nervvrak! Hahahaha! Jag har aldrig i hela mitt liv varit så lättretlig och så känslig! Jag blev arg på allt och alla, småsaker som man annars sopar under mattan och jag kunde börja gråta för ingenting. Jag skrev en lista på alla problem jag hade för stunden och jobbiga saker med mitt liv, jag såg inga lösningar på något alls. Men i och med att jag tog mer av den där och när jag fick fler anfall än om jag inte åt någon medicin alls så insåg jag att den här tänker jag inte stoppa i mig en enda tablett av igen. När jag sen träffade min käre läkare och berättade om alla humörsvängningar, anfall som yttrat sig på annorlunda sätt och andra konstiga biverkningar som dök upp under tiden så satt han helt tyst och nästan gapade. Haha! Ingen har nog varit så intresserad av fallet Linnea Borg någonsin! Tydligen så hade han aldrig varit med om att en så ung människa fått alla de här problemen vilket var lite kul samtidigt som det gärna hade fått fungera för mig som för många andra...

Läkare : "Jaha,hur känner du att du vill göra nu då?"
Jag : "Prova nästa?"

Det har varit så mycket konstigt och velande fram och tillbaka så jag minns inte om jag testade en annan innan den jag har nu eller om det är den jag har nu som var nästa test... Skit samma. Den här fungerar inte heller. Eller ja, jag provar mig fram och försöker förstå hur mycket som fungerar men hur länge orkar jag hålla på med det då? Och idag gick det uppenbarligen inte eftersom att jag fick ett anfall, eller tre, när jag var vaken. Det som var bra med det var ju att nu vet jag vad jag absolut inte ska göra. Man ska alltid se saken från den ljusa sidan! Humor...

För den som inte vet, undrar och plötsligt blivit chockad kan jag säga att min form av epilepsi är av den mer lindriga sorten. Förbannat jobbig men inte så där allvarlig när man faller ihop, skakar och inte är vid medvetande. Jag är vid medvetande, kan stå upp, springa om jag vill, skulle kunna prata om inte skiten hade en koppling till svalghelvetet och jag får det, SKA I VANLIGA FALL FÅ DET, när jag sover. Så ni kan vara lugna! De flesta jag umgås med har ingen som helst aning om att jag har det eller så glömmer de bort det just för att det inte märks på mig. Det är ju bra i alla fall.

Sen så tror jag inte direkt att de konstiga arbetstider jag har och just nu allt strul med flyttstäd, packning, planering av resa och byte av jobbpass, vart jag ska flytta och väntan på bättre tider gör det lättare och lindrigare direkt.

Såhär ser mitt liv ut just nu. Från vänster till höger. Jag sorterar det som kan åka hem till Sverige, packar för resan, packar flyttkartonger och (längst till höger) försöker hålla lite ordning på det jag behöver för tillfället... Går inte så bra känner jag. =P