Jag är hemma i Sverige den här helgen. Jag hade troligtvis inte varit det om det inte var för att min mormor fyllt 90. Kanske låter lite tragiskt på ett vis, att jag troligtvis knappt hade tänkt tanken att åka hem men jag tror faktiskt att det hade varit så. Utan att jag tänkt på det så har Norge blivit Hem. Inte riktigt Hem men det känns just nu som att jag känner mig lite mer hemma där än i Sverige. Kanske för att jag bott i grannlandet i ett år nu. Och för att jag flyttat hemifrån, haft lägenhet som jag trivs väldigt bra i. Nu måste jag flytta ifrån den underbara men vad gör man åt det?
Jag var ute ikväll. Träffade många nära vänner som jag inte träffat på länge och jag skulle nästan göra vad som helst för att få träffa er oftare. Men under kvällen så dök det verkligen upp så många Men. Jag blev på något vis förtvivlad. Jag var där för så många år sedan och det dök upp så många minnen. Jag såg så många människor som jag såg där ute för så länge sedan och den enda tanken som dök upp var "Vad gör du här? Du borde vara någon annanstans och se något annat. Ragga upp någon du inte känner igen. Gör något annat." Det var verkligen frustrerande. Och hur trångt kan det bli på ett dansgolv egentligen?? Om några av alla såg någon annan del av världen kanske det inte skulle vara lika trångt... Jag vill verkligen inte vara elak, jag vet att jag låter elak men riktar det inte mot någon, men jag kände mig så annorlunda på något vis. Som att jag inte hörde dit. Jag har varit borta länge, sett så mycket nytt, att det blir konstigt att komma hem och se allt det bekanta. Men jag tror att mycket av alla dessa känslor beror på allt som har hänt den senaste tiden. Jag har känt mig som den mest ensamma människa i hela världen för att sen dras med på en massa roliga vägar, träffa nya människor och se saker som jag annars inte skulle fått se. Och nu när jag känner så, glädjen över att få vara med om något kul, och sen åka hem till Sverige för att plötsligt känna mig typ "utanför"... den känslan går knappt att beskriva.
Nu är klockan 04.45, jag väntar på att mina mackor som ligger i ugnen ska bli klara och sen tänker jag lägga mig i sängen och se på film tills jag somnar. Imorgon är en ny dag. Som man ska se på med positiva ögon. Eller nått. Japp! Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar