Boost till självförtroendet

Under den senaste tiden har det verkligen hänt mycket. Alltså Mycket. Så mycket att jag inte håller reda på allt och till och med inte minns allt. För några månader sen kände jag mig mer än ensam, jag hade aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville flytta hem till Sverige för att det kändes som att jag inte längre hade något i Norge. Jag kunde inte tänka mig att jag skulle kunna möta någon ny eller att finna människor jag kunde känna mig glad och trygg med. Men jag hade verkligen fel.
Jag har aldrig haft problem med att lära känna nya människor och vet att jag alltid kommer att ha trogna vänner omkring mig, men ändå kan jag vara så rädd för att bli ensam, att ingen ser mig eller inte vill vara med mig. Men saker som skett den senaste tiden har verkligen gett en boost till självförtroendet och självkänslan. Det känns som att det dykt upp någon ny människa i mitt liv varenda dag. Hela tiden överraskningar och galna händelser. Jag får höra komplimanger och uppmuntrande ord från alla håll. Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Det är så många som är så trevliga! Främmande människor tänker jag på nu, mina vänner är alltid trevliga! Och efter att jag på olika sätt fått sådan uppmärksamhet av så många olika människor så kan jag ofta känna mig sjukt självsäker. Nästan så pass mycket att jag kan känna mig dum, kan jag dela med mig? Nu kan jag många gånger väldigt lätt ge någon en längre blick och ett leende och jag vet att jag kommer få ett leende tillbaka. Det är ju dom man minns! Eller hur? De personer som vågat ge dig en lång och vänlig blick, du minns ansiktet och det blir attraktivt! Haha! Hör ni! Jag är snygg, jag tycker faktiskt det. Otroligt osvensk är jag nu men vad ska jag göra då? Det är ju såhär jag känner! Nej men för att återgå till den uppmärksamhet som jag fått så har det faktiskt blivit lite mycket från vissa håll. Jag kan inte ge något exempel men nu kan jag ibland faktiskt känna att jag vill bli lämnad ensam. Men då måste ju jag tagga ner och inte själv ta kontakt eller tillåta att vara så lätt att få kontakt med och det kan jag helt enkelt inte.
En annan sak jag tänkt på är att det Varje gång jag varit i Sverige har skett något som gjort att jag inte velat åka tillbaka till Norge. Verkligen jobbigt, galet jobbigt. Jaja, jag får lära mig att leva med det.

Tack och Good Bye!