Har börjat fundera den senaste tiden på hur länge jag ska stanna i Norge egentligen. Jag har varit där i snart 2 år, det trodde jag verkligen inte, men kvar har jag blivit. Jag har inte velat göra något annat heller. Men nu har jag som sagt börjar tänka. Det känns som att jag borde börja planera. Det känns som att det är dags att lämna Norge. Men jag får verkligen ont i magen när jag tänker på att göra det. En del av mig vill bort från Norge, resten tänker på allt fint jag har där och vad ont det kommer göra att lämna allt och alla. Skulle vilja nämna några.
Pantergrottan
Ja, det är vad mitt hem kallas,hihi! ^^ Mitt fina lilla kollektiv. Man får leta länge efter härligare människor. Tanken "bo i kollektiv" gör att jag automatiskt tänker "fy fan va jobbigt att bo med en Massa folk" men med de här personerna, med er, det är verkligen inte svårt. Man får sig alltid ett gott skratt när man är med er. Och det finns inget mysigare än att kosa ner sig i soffan och lyssna på gitarr- spelande. Att packa och flytta från er kommer verkligen vara smärtsamt... :(
UC och PH (Upper Crust och Pizza Hut för de oförstående)
Vilka personligheter! Haha! Helt underbart galet kan det bli med er och jag måste säga att om det inte hade varit för er så hade jag nog inte varit kvar i Norge. Jag hade åkt hem när jag var som mest ledsen och så hade jag fortsatt vara. Det känns som att det alltid finns något att skratta åt eller prata om. Nog för att det är en djup skvaller-håla, haha, men vart är det inte det. Jag kommer stortjuta när jag säger hejdå till er! Ingen mascara den dagen...
Festvännerna
Nu riktar jag mig mot er som jag träffat genom fester och andra sociala sammanhang. Ni är Många! Vissa av er har jag bara träffat någon gång men ni har alla haft en stor betydelse för mig. Flera av er har jag umgåtts mycket med och jag önskar att jag kunde ta er med vart jag än åkte... Och just nu önskar jag att jag kunde vara mycket mer med er än jag har varit senaste tiden. Ni ska veta att jag alltid finns för er, i vilket land jag än befinner mig i!
Flygplatsen
Det är något speciellt med det stället alltså. Det känns som att alla som jobbar där har någon samhörighet, att alla känner varandra även fast att man egentligen inte gör det. Jag har alltid tyckt om att jobba där. Träffar alltid mycket folk och det är många i min egen ålder. Det är så många där som kan göra en glad. Skämtsamma snickare eller flörtiga resenärer. ^^
TRN (Duty Freen)
Har många gånger önskat att jag fått arbetat kvar där. Men av flera olika skäl har det inte gått. Det är extra tungt när flera gamla kollegor därifrån kommer till UC och frågar varför jag slutade, att jag var flink på mitt jobb där och att de vill att jag ska springa bort och jobba med dem istället. Jag lärde känna så fina människor där, unga som gamla. Flera önskar jag att jag fått lära känna närmre.
Ja att flytta från Norge kommer bli tufft... Det är jobbigt att tänka på men det måste göras... :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar