Berätta eller inte?

Jag börjar se ett mönster bland mina inlägg; när jag skriver och vad jag skriver om. Det är antingen när jag är superglad och vill sprida min glädje eller så är jag fundersam, ledsen eller frustrerad och måste skriva av mig.
Det här inlägget skrivs tyvärr på grund av fundersamhet och ledsamhet.

Jag har tänkt varje dag i flera veckor nu. När ska man berätta om personliga tragiska händelser? När Vill andra veta och vilka bryr sig över huvud taget?
Många skriver direkt en statusuppdatering på Facebook eller lägger upp någon bild på Instagram och berättar om någon som har gått bort eller om någon man önskar bli frisk. Är det konstigt om man Inte gör det? Hur länge ska man vänta? Måste man liksom förbereda folk på sina egna problem?
Första gången jag var med om något traumatiskt så spred det sig fort och jag ville att folk skulle veta. Det kom så plötsligt och var nog därför rätt skönt att prata om det. Självklart var det lite jobbigt att gång på gång berätta samma historia med det gjorde att jag höll hoppet uppe och jag kände att folk brydde sig.
Det känns annorlunda nu. Det kom inte lika plötsligt och kändes inte lika illa. Nu är det plötsligt så dåligt att jag inte ser något ljus nånstans. Det har kommit till den punkt att jag måste skriva (vilket uppenbarligen är min grej i sånna här lägen).
Jag antar att jag valt att inte sprida "nyheten" på grund av att jag inte känt det nödvändigt, jag tyckte problemen inte hade med någon annan än de allra närmsta att göra. Nu har jag dock istället kommit till punkten där det känns som att jag Måste säga något.
Är det bättre att även människorna runt omkring är beredda på det värsta eller ska jag berätta när han redan är borta, om det sker? Jag tror inte jag klarar av det.

Du är redan min hjälte pappa. Men klarar du det här; blodförgiftning och en halvt fungerande hjärtklaff på det redan transplanterade hjärtat, nedsövd med både dialys och respirator, då är du starkare än de mest vältränade och biffiga männen i världen. Jag älskar dig! Bli Frisk!