Plugg då!

Börjar bli peppad på att plugga nu faktiskt! Det känns bra. Att äntligen känna ett sug efter att göra det, inte ett inre tvång till att "någon gång gör det men när?". Nej nu ska jag satsa. Jag vill in på Södertörns högskola punkt slut! Ska därför göra högskoleprovet till våren, har jag tänkt, så jag har större chans att komma in. Ska kanske få låna en sån där "förbered dig inför högskoleprovet"- bok av en trevlig vän så jag väcker matte- cellen till liv igen, för gör jag inte det så kommer jag inte få några poäng alls tror jag. Så som sagt, plugga matte för att göra högskoleprov och sen hålla tummar och tår för att jag ska komma in på denna högskola och programmet It, medier och design! Idag har jag även varit duktig och suttit (typ halva dagen!) med att kolla bostäder i Stockholm och registrerat mig på olika hemsidor för boende-sökande. Läst om lån och bidrag har jag också. När det stod att skulden kommer vara återbetald när jag är 50 bast så blev jag lite... ja vad ska man säga... ett fett Fy Fan Blä dök upp i huvudet, jag hatar nämligen skulder. Vara skyldig pengar i typ 30 år... jaja, studentlån är väl ändå pengar som är OK att vara skyldig, vad skulle vi göra utan det? Så nu har jag väl bestämt mig kan jag kanske säga. Men det är ett tag kvar, ett år... Så fram till dess blir det att dra in mer Norge- pengar och lite mer äventyr på det!

 

Denna låt får göra mig sällskap denna sena kväll/natt, njut

Ingen mer norsk sommar

Nej det har jag bestämt nu, att nästa sommar kommer jag inte bo i Norge. Troligtvis inte heller våren men det är inte säkert än. Men att stanna i nästan ett år till det tänker jag bara inte göra, då ska det ske något dramatiskt och jag är rätt trött på dramatik just nu... 
Något som jag verkligen måste se till att göra innan det blir plugg nästa höst är att göra någon form av resa. En idé är att gå barskola och jobba någonstans i värmen. Det vore superkul men kostar lite och ja, det är en massa att tänka igenom. Men blir det inte något av det så ska jag i alla fall försöka komma iväg på en resa i några veckor. En slappar-resa med bara skoj. Har kikat lite på resemål och en charterresa till exempelvis Egypten känns ju inte helt fel just nu. Det är värt att tänka över!
Jag har funderat lite på hur det kommer kännas att flytta härifrån. Detta har ju blivit mitt hem. Hur ska jag klara av att bara lämna alla underbara människor som jag lärt känna? Jag måste verkligen passa på att vara så mycket som möjligt med så många som möjligt. Ingen ska glömma bort lilla mig! :)

Å du svacka...

Svacka ja. Sjönk ner i en idag. Kroppen har börjat säga ifrån känns det som. Jag får ont på olika ställen och andra skumma fysiska och psykiska tyngder... Fast jag vet inte direkt varför jag fått detta. Stress? Kanske lite, jobbar ju rätt mycket men det är samtidigt det enda jag gör nu så jag stressar inte mellan en massa olika ting just nu. Jag antar att det är problem som ligger och trycker i bakhuvudet och gamla tankar som dyker upp som gör mig så förvirrad och trött.
Idag började jag i alla fall att tänka på riktigt. Det känns som att jag inte direkt har tänkt på att det fysiska och psykiska som jag har kämpat lite med kanske berott på min nuvarande situation. Vilken är att jag bor i Norge långt bort från mina närmsta, jobbar mycket och på ett ställe som inte direkt är det mest optimala och mitt boende är väl inte heller så optimalt. Livet som jag lever är verkligen inte "bara". Allt måste verkligen planeras in i minsta detalj. Småsaker!

Jag måste anpassa jobb efter busstider eller planera buss efter jobbtider, jag måste planera vilken dag jag ska köpa mjölken för jag har endast en liten del av kylen, jag ska hinna/orka träna, jag måste räkna ut när jag måste gå och lägga mig så att jag får så mycket sömn som möjligt men så jag samtidigt hinner med att slappna av lite innan...
Inför hemfärd till Sverige måste jag kolla upp tåg, kontrollera 1000 gånger att jag faktiskt inte jobbar då jag tänkt åka hem, boka och betala tåg, planera in när jag ska gå till biblioteket för att skriva ut biljetten, packa, kontrollera 1000 gånger att jag har med biljetten... Och så får jag bara 2 hela dagar hemma i Sverige.
Mediciner ska jag ha också. Jag måste hålla koll på hur mycket jag har och hur länge det räcker och planera in när jag måste hem för att ta ut allt. Samtidigt måste jag hålla tummarna att de har medicinerna hemma.

Detta kanske låter knäppt men det är faktiskt jobbiga saker. Jag antar att de blir jobbiga just för att mitt liv endast består av det konstiga just nu. Jobb/jobb-krångel, busstider, mat, träning, sova, mediciner, biljetter och tåg. Det är därför jag helst inte planerar så mycket inför mina hem-besök.

Så nu har jag börjat fundera lite på hur jag ska göra. Som det känns just nu så tänker jag åka hem tidigare om det inte sker någon kul förändring, men det märks. Det som känns tråkigt med att kanske åka tidigare är ju alla jag kommer åka ifrån. Alla härliga människor som jag skulle vilja ha omkring mig hela livet, ha som grannar jämt. Det är så många som jag säkert kommer tappa kontakten med...
Men jag får se, inget är bestämt och jag tänker inte göra några förhastade slutsatser.