Hemlängtan

Efter varje gång jag varit hemma i Karlskoga den senaste tiden så har tanken på att flytta hem dykt upp i mitt huvud. Speciellt nu när jag varit hemma och sjukskriven. Det är inte bra att vara hemma så länge... När jag är i Norge så flyter det på för det mesta, det är jobb, jobb och åter jobb med lite inslag av skoj med vänner ibland. Men jag kan känna mig så låst där. Det finns inte så mycket att göra, alla jobbar olika tider så det blir sällan som man verkligen kan hitta på nått avslappnande och roligt. Inte alls på samma sätt som man kan göra hemma. Det vore så kul och skönt om några av vännerna här hemifrån flyttade till Norge. Då skulle jag ha någon att verkligen prata med, någon som jag har mycket gemensamt med. Men det är svårt med övertalning.
Att kunna träffa familjen så mycket som jag kan göra hemma är ju inte heller helt fel. Och i Karlskoga har jag allt, jag kan enkelt nå allt. Vill jag ut och gå eller springa i skogen så går jag bara några få meter från huset, jag kan lätt cykla och handla och få tag på bra varor som inte kostar skjortan, behöver jag träffa läkare så är det mycket enklare, jag kan få tag på allt jag behöver utan att behöva kämpa, jag kan spela tennis både inne och ute, det är inte långt till stall om jag vill klappa på några söta hästar och det är lätt att ordna myskvällar med vänner framför någon hockeymatch eller liknande. Ja, det här lockar verkligen just nu...
Idén om att flytta till Kos, Magaluf eller något annat varmt och roligt ställe lever fortfarande vidare. Håller på och kollar upp barskolor så det kanske blir en bartender av mig om ett tag! Eller så sticker vi bara och slappar och försöker hitta jobb. Det vore riktigt nice!
Men just nu har jag inget annat val än att fortsätta jobba i Norge. Det finns inga jobb hemma och plugga ska jag göra nästa år. Och när jag tänker efter så kommer jag nog aldrig riktigt flytta till- och bo i Karlskoga. Jag bor i Norge nu, flyttar kanske till värmen och när jag kommer hem så ska jag plugga och några år. Hmm...
Jaja, jag får ta allt som det kommer!

New York Rangers- beställning!!!!

Jag är SÅ sugen på att beställa något från New York Rangers- shoppen men jag kan inte bestämma mig för vad! Lite hjälp tack!!!

Mysig "teddy-jacka". Mysigt i vinter och snyggt tryck enligt mig

Hooded sweatshirt. Också med snyggt old time Rangers- tryck

Denna kommer jag nog köpa i vilket fall :)

 

Cool Hoodie- väska!

Helt vanlig t-shirt med Callahan- tryck

Att köpa allt blir lite för dyrt känner jag så jag har tänkt typ max 2 ting. Och kepsen är troligtvis en av dem men inte säkert. Så please lite hjälp!

Klockrent!

Läser just nu boken Dödligt villospår av Nora Roberts och hon har skrivit en så klockren mening som en kvinnlig karaktär i boken säger. Hon berättar för en kille om pumor men tänker samtidigt på människan av det manliga könet:

"Hannarna håller sig i allmänhet undan från honorna, fram till parningssäsongen. Då handlar det bara om hallå där sötnos, du vet att du vill. Visst älskar jag dig. Klart att jag kommer ha respekt för dig i morgon. Ta vad man vill ha och sedan sticka."

Love it!

Helt okej bok för övrigt.

Boost till självförtroendet

Under den senaste tiden har det verkligen hänt mycket. Alltså Mycket. Så mycket att jag inte håller reda på allt och till och med inte minns allt. För några månader sen kände jag mig mer än ensam, jag hade aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville flytta hem till Sverige för att det kändes som att jag inte längre hade något i Norge. Jag kunde inte tänka mig att jag skulle kunna möta någon ny eller att finna människor jag kunde känna mig glad och trygg med. Men jag hade verkligen fel.
Jag har aldrig haft problem med att lära känna nya människor och vet att jag alltid kommer att ha trogna vänner omkring mig, men ändå kan jag vara så rädd för att bli ensam, att ingen ser mig eller inte vill vara med mig. Men saker som skett den senaste tiden har verkligen gett en boost till självförtroendet och självkänslan. Det känns som att det dykt upp någon ny människa i mitt liv varenda dag. Hela tiden överraskningar och galna händelser. Jag får höra komplimanger och uppmuntrande ord från alla håll. Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Det är så många som är så trevliga! Främmande människor tänker jag på nu, mina vänner är alltid trevliga! Och efter att jag på olika sätt fått sådan uppmärksamhet av så många olika människor så kan jag ofta känna mig sjukt självsäker. Nästan så pass mycket att jag kan känna mig dum, kan jag dela med mig? Nu kan jag många gånger väldigt lätt ge någon en längre blick och ett leende och jag vet att jag kommer få ett leende tillbaka. Det är ju dom man minns! Eller hur? De personer som vågat ge dig en lång och vänlig blick, du minns ansiktet och det blir attraktivt! Haha! Hör ni! Jag är snygg, jag tycker faktiskt det. Otroligt osvensk är jag nu men vad ska jag göra då? Det är ju såhär jag känner! Nej men för att återgå till den uppmärksamhet som jag fått så har det faktiskt blivit lite mycket från vissa håll. Jag kan inte ge något exempel men nu kan jag ibland faktiskt känna att jag vill bli lämnad ensam. Men då måste ju jag tagga ner och inte själv ta kontakt eller tillåta att vara så lätt att få kontakt med och det kan jag helt enkelt inte.
En annan sak jag tänkt på är att det Varje gång jag varit i Sverige har skett något som gjort att jag inte velat åka tillbaka till Norge. Verkligen jobbigt, galet jobbigt. Jaja, jag får lära mig att leva med det.

Tack och Good Bye!

Hem & Ont

Helgen är snart slut och imorgon kväll bär det av tillbaka mot Norge igen. Det har verkligen varit skönt att vara hemma och tänka på något helt annat än allt som sker hemma i Jessheim. Vänta nu, nu skrev jag hemma till två olika platser igen. Jag är fortfarande osäker på vad som är mitt hem. Jag bor ju faktiskt i Jessheim nu, jag jobbar där, där står mitt namn på en brevlåda kan man säga. Men jag är skriven här i Karlskoga, jag har min familj här och det är på denna adress jag växt upp. Kan man ha två hem?

Imorgon rullar tåget alltså till Norge, efter att jag varit hos doktorn och visat upp mitt revben/"okända onda ting". Jag hoppas verkligen att de kan ordna en ordentlig undersökning så jag kan bli av med det. För den som inte vet så började det göra ont i vänster sida, från sidan av ryggen och fram längs med revbenet som går under bröstet. Trodde jag hade fixat en sträckning men när det inte försvunnit efter flera veckor så har jag börjat undra. Det är inte riktigt rätt när det gör ont att ligga på sidan, ibland när jag skrattar, tar ett djupt andetag eller ibland måste rulla ur sängen för att det gör så ont... Inte heller kul när det onda verkar ha spridit sig till under ena bröstet. Jag tänker kräva röntgen... Hoppas att det inte är något allvarligt och att det finns en bra och vettig lösning på det. Jag vill kunna träna ordentligt igen!

Borta bra men hemma bäst

En helg hemma i Karlskoga, en extra lång, det är verkligen guld värt. Att få sova i min gamla säng, ensam i mitt egna rum, att få umgås med min familj och bästa vännen. Jag inser verkligen vad mycket jag behöver det. Att bo i Norge är kul på många vis men det skulle vara ännu roligare om jag kunde åka hem oftare. Men nu går inte det så jag kämpar vidare! Det sker ting hela tiden så jag ska egentligen inte klaga. Det finns dock så mycket som jag kommer på att jag vill uppfylla men som jag inte tar tag i... Just nu går jag runt och tänker på vad kul det vore om jag kunde skriva klart min novell. Och tänk vad sjukt kul det skulle vara om den på något vis trycktes! Det är verkligen en dröm jag har. Om jag kunde vara ledig i några månader och få vara ensam på något varmt ställe så skulle jag kunna slappna av och skriva klart den. Nu är jag så uppe i varv hela tiden så jag har ingen fantasi och kreativiteten är på en alldeles för låg nivå. Tänkte att ni kunde få ett smakprov på vad jag redan skrivit men kan inte välja stycke och jag insåg nu vad svårt jag har att visa någon något som jag själv skrivit. Ni får läsa när jag är färdig och nöjd helt enkelt!