Men som sagt, idag insåg jag att det inte bara är olyckor och bedrövelser som drabbar mig. Idag gick nämligen min läkare med på att jag kan få ta körkort! Ni anar inte vad glad jag är över detta! Jag jublar inte högt ska jag dock säga, det är mycket som ska gås igenom innan jag får ett klart Ja. Men! Att känna det där hoppet om att kanske få göra det som jag aldrig trott att jag skulle få, att inte bara se alla andra ta det där jävla kortet, att snart förhoppningsvis inte behöva förklara mig varför jag inte har körkort, det är en sjukt skön känsla!
När jag tänkte på detta glada besked så började jag inse vad som faktiskt skett vid sidan av det dystra. Vissa små saker som jag inte tänker på men som jag borde njuta av.
1. Jag kom in på universitetet.
2. Jag har hamnat i en helt okej klass och har faktiskt lärt känna några härliga människor (Halleluja!).
3. Mitt häst-intresse har åter väckts till max vilket har gjort att jag äntligen har ett klart och tydligt mål i mitt liv (5 år, sen jävlar!).
4. Jag har fortfarande kvar min älskade sambo, älskade familj och älskade vänner (vissa jääävligt saknade!), vilket jag stundom har varit orolig kring.
5. Troligtvis något mer bra!
Att bara se det mörka mår man inte bättre av, det kan jag skriva under på.
