Har varit hemma i... 10 dagar! När händer det senast egentligen? Jag tror seriöst att det inte skett på två år.
Det har varit så sjukt skönt att vara hemma så länge! Jag har hunnit med rätt mycket känns det som.
Jag har pluggat för högskoleprovet, gjort högskoleprovet (som gick OK kändes det som), skickat in ansökan till högskolan, diskuterat framtid med familjen, fått en kort magsjuka med go feber (kanske inte så kul men det var ju en erfarenhet!), planerat flytt, sett på hockey, köpt ny mobil (!!!), fikat med världens goaste vän :), umgåtts med en till go och betydelsefull och så har jag troligtvis fixat jobb till sommaren! :)
Mycket bra vecka! Hade dock kunnat slippa spyorna...
Nu är det bara att åka tillbaka till Norge för att packa, träffa lite söta vänner och en sista ös-fest! :)
Sen bär flyttlasset av hemåt! :)
Nu har jag ju skaffat Instagram också folk! Inte använt det än men det kommer väl... neaborg heter jag iaf!:)
fredag 12 april 2013
onsdag 3 april 2013
Vart tar tilliten vägen?!
Nu har jag funderat på det gång på gång på gång, stött på det gång på gång på gång, länge och förstår fortfarande inte: Vad händer med folks tillit till varandra när de blir tillsammans?(!) Varför är det så många som inte litar på varandra när de blir ihop? Som singel är detta en stor gåta för mig. Samtidigt så har jag haft tre långa förhållanden och kan känna av anledningarna till de här känslorna. Man vill inte att andra ska komma nära osv, ser folk som hot. Men litar man på varandra och sig själv så borde det inte vara några problem enligt mig.
Det verkar alltid vara någon som bossar över den andra, den enes regler.
Är det bara så det är? Är det så det fungerar i ett förhållande? Kärleksförhållanden...
Ska man resa måste båda följa med, man går på samma fester (går man för en gång skull på olika så har man stenhård koll på vart), svarar partnern inte i telefon så blir man lätt misstänksam.... Allt!
Jag förstår inte!
Visst, mycket otrohet förekommer, men man ska väl inte anta eller förvänta sig att det kommer ske?!
Passar man ihop så litar man på varandra, litar man på varandra så passar man ihop, punkt slut.
Det verkar alltid vara någon som bossar över den andra, den enes regler.
Är det bara så det är? Är det så det fungerar i ett förhållande? Kärleksförhållanden...
Ska man resa måste båda följa med, man går på samma fester (går man för en gång skull på olika så har man stenhård koll på vart), svarar partnern inte i telefon så blir man lätt misstänksam.... Allt!
Jag förstår inte!
Visst, mycket otrohet förekommer, men man ska väl inte anta eller förvänta sig att det kommer ske?!
Passar man ihop så litar man på varandra, litar man på varandra så passar man ihop, punkt slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)