Perfektion

Jag funderade över vad jag skulle skriva om i detta inlägg och gick igenom mitt liv och tankarna ledde till ordet, uttrycket, tillståndet (?) perfektion. Vad är det att ha det perfekt egentligen? Finns det någon som har det perfekt? Går det ens att svara på?
Jag gick ju som sagt igenom mitt nuvarande tillstånd och känner att det är okej men inte perfekt. Fast jag vet samtidigt att jag har mycket som andra inte har. Jag har en fin familj, världens bästa vänner, pengar, kan utan problem göra val om vad jag vill göra med min morgondag, har hela livet framför mig och känner mig för tillfället glad och saker har börjat bli spännande igen. Ändå känns det inte perfekt. Vad fattas då?
Jag blir så frustrerad över sånt här, saker man säger men sen inte kan förklara!

Kan man inte bara vara nöjd?
Nejee!
Det kan vi inte, det finns alltid något fel, även i vardagen för den perfekte.

Måste dela med mig av en ny favoritlåt också, inte bara en massa konstiga tankar! :)

13 år och mobbad

Fick höra idag om en 13- årig tjej som tog livet av sig för ett par dagar sedan. Hon hoppade framför ett tåg. 13 år. Tretton år gammal! Någon hade skapat en sida på facebook där de skrev om henne och la upp videor och bilder på henne. Hur fan är folk funtade?! Vad är det folk inte förstår?! Var sitter problemet?! Vad fick de ut av att göra sådär?! Jag blev bara så ledsen när jag fick höra detta. Det känns som att det blir värre och värre. Jag blir så arg! Det finns ju ingen mening med att göra så mot någon!
Hoppas de finner den/de skyldiga och att de får ett hårt straff!

Vad gjorde jag när jag var 13 år gammal? Jag gick väl i sjuan om jag tänker rätt. Började ny skola. Ett nytt stort steg uppför trappan, bort från mellanstadiet. Jag hade min bästa vän i samma klass och mina andra nära vänner träffade jag dagligen. Jag fick nya vänner och lärde mig nya rutiner. Vissa saker började bli lite mer spännande. Det fanns plötsligt väldigt många killar att titta på och i och med det bli lite sådär olyckligt kär x1000. Sånt där som hör till tonåren.
Jag var aldrig med om någon mobbning. Ingenting mot mig. Jag har aldrig haft några tankar på att skada mig själv så jag har så svårt att tänka mig in i hur de tänker, de som vill,-eller faktiskt till slut har tagit sina liv.

En vän sa precis att det finns ett säkert sätt att lura döden på och det är att ta sitt liv. Och att man då får avsluta det så som man vill, när man vill. Inte utstå en vanlig död. Att slippa ligga på sin dödsbädd och vänta in det man fruktar.

Detta handlade dock som sagt om en liten tjej som hade hela livet framför sig.
Hon borde knappt veta vad självmord innebär.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16403394.ab

Glädjande eller ledsamt

Sitter i sängen och äter dagens frukost. Nu fick jag lite yoghurt på touchpaden men det bryr jag mig inte om.
Solen skiner in genom fönstren och jag har för en gång skull sovit ut, vaknade långt innan alarmet och sitter inte och halvsover här framför skärmen.
Lite tankar flyger runt i huvudet på mig som vanligt. Tänker på vad fort saker kan ske eller ändras. Hälsan, humör, känslor, relationer, intressen... Ja, det mesta!

Du kan glatt gå i butiken, titta åt sidan och ser då inte att någon ställt ner sin korg i din väg, du faller över den, bryter foten och kan plötsligt inte åka på skid- resan i Alperna.

Du kan ena stunden sitta och stirra in i väggen och sedan känner du plötsligt, som jag gjorde igår, en känsla av nytänkande och skaffar Twitter och vill blogga mer för att hänga med i de sociala medierna.

Eller kanske stöter du ihop med en person som du tror är en person som alla andra men som med ett trollslag inser du att denna människa berör dig mer än alla andra.

Vi vet inte alltid hur vi ska hantera de här omställningarna och vi kan inte göra något åt det! Vi är helt försvarslösa. Vi kan försöka styra men för var dag som går ju närmre kommer vi nästa förändring oavsett om den är glädjande eller ledsam.

Frukosten är slut.

Helgen berörde

Ja denna helg betydde, den gav mig något, äntligen.

Punkt

Min sista månad, turbulens och vår på det!

Nu slog det plötsligt över till mars då! F*n vad tiden går snabbt. Mars, den sista månaden på UC med andra ord. Den sista månaden på UC och kanske även i mitt kollektiv. Den sista månaden på två platser som betytt så otroligt mycket för mig! De är mitt liv och att lämna detta svider. Men samtidigt ska det bli skönt att komma hem till Sverige igen. Jag vet att jag kommer sakna massor här i Norge och det är möjligt att jag kommer ångra mig men just nu känns det bara rätt att flytta härifrån. Det finns saker där hemma som jag saknar och ting som jag vill förnya, byta spår och prova på lite nytt.
Jag är trött på alla tvära kast, häftiga vändningar efter val jag gör och händelser som bara tynger ner mig vilket jag har fått stå ut med här. Vissa säger att det hör till livet. Jag hoppas bara och tror att allt kommer lugna ner sig när jag kommer hem till skogarna igen. Dock vet jag saker som jag kommer få lov att stå ut med men förhoppningsvis har jag fler ställen att smita till!

Något som just nu gör allt lite lättare är att solen har börjat skina! Och den skiner länge och varmt om dagarna! Jag har jobbat nästan varje dag som det har varit vackert väder men man blir glad av att se det inifrån också. Något som denna värme ledde mig till var lusten att förnya och rensa ur klädgarderoben! Så idag drog jag på mig shopping- bootsen och fyndade lite! Hittade en del som jag verkligen föll för! Detta blir en snygg vår! Tror att ett litet klädintresse har väckts i mig!