måndag 16 december 2013

Tänkande enstöring

Det känns som att jag brukar inleda mina inlägg såhär men jag gör det ändå: det var länge sedan jag skrev sist! Jag antar att jag använder bloggen mer som någon "jag-måste-skriva-av-mig"-grej, inte för att berätta för folk om mina dagar. Hade jag gjort det hade det inte varit intressant för fem öre!

Sedan jag skrev sist, den 12 april, har det hänt mer än mycket!
Jag har ju bott hemma i Sverige nu i ca ett halvår och jag har flyttat ihop med världens bästa man som ger mig spänning och får mig att känna mig älskad på riktigt!
Som vanligt har jag försökt att planera min framtid och det har som vanligt inte gått så värst bra! Jag slits fram och tillbaka och kan inte komma fram till vad jag vill göra.
En mycket positiv sak som hänt är att min epilepsi blivit bättre! Över ett (j*vla) år med att aldrig få sova ut ordentligt, att få 2-5 anfall per natt, det tar på kropp och psyke kan jag lova! Haha! Jag var överlycklig när jag bara fick 2 anfall... Det hjälpte i alla fall att träffa en expertneurolog, som självklart sa emot det min egna läkare har sagt... Det är väl så det brukar vara!
Vad har jag gjort mer... Jag har läst (och läser fortfarande) en kurs som jag är rätt trött på nu måste jag säga och jag är galet trött på schimpanser! Jag tror tyvärr att den här kursen har gjort mig rätt låst, jag har blivit lite av en enstöring. Jag känner mig stressad och låst till alla uppgifter som måste göras och i min hjärna kan jag inte planera in något annat än just det.
Jag har även verkligen tänkt över hur mitt liv ser ut, saker är inte alltid som man tror har jag märkt. Jag har alltid trott att alla jag känner närmre än bara en bekantskap ser på mig på samma sätt som jag ser på dom men verkligheten har gett mig en smocka. Jag har verkligen märkt vad jag saknar och faktiskt har, vilka som verkligen betyder något och vad jag ska försöka lägga min energi på. Det är ingen idé att bry sig om det som inte ger något tillbaka. Men i och med att jag gjort de här upptäckterna så ser jag även vilka som är mina riktiga vänner och hur mitt liv faktiskt ser ut och det är riktigt bra.
Självklart kan saker alltid bli bättre men livet som jag har nu kunde inte varit mycket bättre! Jag är lycklig och tacksam! Jag kommer stöta på motgångar, det gör alla, men med det stöd jag har klarar jag allt!

fredag 12 april 2013

10 dagar!

Har varit hemma i... 10 dagar! När händer det senast egentligen? Jag tror seriöst att det inte skett på två år.
Det har varit så sjukt skönt att vara hemma så länge! Jag har hunnit med rätt mycket känns det som.
Jag har pluggat för högskoleprovet, gjort högskoleprovet (som gick OK kändes det som), skickat in ansökan till högskolan, diskuterat framtid med familjen, fått en kort magsjuka med go feber (kanske inte så kul men det var ju en erfarenhet!), planerat flytt, sett på hockey, köpt ny mobil (!!!), fikat med världens goaste vän :), umgåtts med en till go och betydelsefull och så har jag troligtvis fixat jobb till sommaren! :)
Mycket bra vecka! Hade dock kunnat slippa spyorna...

Nu är det bara att åka tillbaka till Norge för att packa, träffa lite söta vänner och en sista ös-fest! :)
Sen bär flyttlasset av hemåt! :)

Nu har jag ju skaffat Instagram också folk! Inte använt det än men det kommer väl... neaborg heter jag iaf!:)

onsdag 3 april 2013

Vart tar tilliten vägen?!

Nu har jag funderat på det gång på gång på gång, stött på det gång på gång på gång, länge och förstår fortfarande inte: Vad händer med folks tillit till varandra när de blir tillsammans?(!) Varför är det så många som inte litar på varandra när de blir ihop? Som singel är detta en stor gåta för mig. Samtidigt så har jag haft tre långa förhållanden och kan känna av anledningarna till de här känslorna. Man vill inte att andra ska komma nära osv, ser folk som hot. Men litar man på varandra och sig själv så borde det inte vara några problem enligt mig.
Det verkar alltid vara någon som bossar över den andra, den enes regler.
Är det bara så det är? Är det så det fungerar i ett förhållande? Kärleksförhållanden...
Ska man resa måste båda följa med, man går på samma fester (går man för en gång skull på olika så har man stenhård koll på vart), svarar partnern inte i telefon så blir man lätt misstänksam.... Allt!
Jag förstår inte!
Visst, mycket otrohet förekommer, men man ska väl inte anta eller förvänta sig att det kommer ske?!

Passar man ihop så litar man på varandra, litar man på varandra så passar man ihop, punkt slut.

söndag 17 mars 2013

Perfektion

Jag funderade över vad jag skulle skriva om i detta inlägg och gick igenom mitt liv och tankarna ledde till ordet, uttrycket, tillståndet (?) perfektion. Vad är det att ha det perfekt egentligen? Finns det någon som har det perfekt? Går det ens att svara på?
Jag gick ju som sagt igenom mitt nuvarande tillstånd och känner att det är okej men inte perfekt. Fast jag vet samtidigt att jag har mycket som andra inte har. Jag har en fin familj, världens bästa vänner, pengar, kan utan problem göra val om vad jag vill göra med min morgondag, har hela livet framför mig och känner mig för tillfället glad och saker har börjat bli spännande igen. Ändå känns det inte perfekt. Vad fattas då?
Jag blir så frustrerad över sånt här, saker man säger men sen inte kan förklara!

Kan man inte bara vara nöjd?
Nejee!
Det kan vi inte, det finns alltid något fel, även i vardagen för den perfekte.


Måste dela med mig av en ny favoritlåt också, inte bara en massa konstiga tankar! :)

onsdag 13 mars 2013

13 år och mobbad

Fick höra idag om en 13- årig tjej som tog livet av sig för ett par dagar sedan. Hon hoppade framför ett tåg. 13 år. Tretton år gammal! Någon hade skapat en sida på facebook där de skrev om henne och la upp videor och bilder på henne. Hur fan är folk funtade?! Vad är det folk inte förstår?! Var sitter problemet?! Vad fick de ut av att göra sådär?! Jag blev bara så ledsen när jag fick höra detta. Det känns som att det blir värre och värre. Jag blir så arg! Det finns ju ingen mening med att göra så mot någon!
Hoppas de finner den/de skyldiga och att de får ett hårt straff!

Vad gjorde jag när jag var 13 år gammal? Jag gick väl i sjuan om jag tänker rätt. Började ny skola. Ett nytt stort steg uppför trappan, bort från mellanstadiet. Jag hade min bästa vän i samma klass och mina andra nära vänner träffade jag dagligen. Jag fick nya vänner och lärde mig nya rutiner. Vissa saker började bli lite mer spännande. Det fanns plötsligt väldigt många killar att titta på och i och med det bli lite sådär olyckligt kär x1000. Sånt där som hör till tonåren.
Jag var aldrig med om någon mobbning. Ingenting mot mig. Jag har aldrig haft några tankar på att skada mig själv så jag har så svårt att tänka mig in i hur de tänker, de som vill,-eller faktiskt till slut har tagit sina liv.

En vän sa precis att det finns ett säkert sätt att lura döden på och det är att ta sitt liv. Och att man då får avsluta det så som man vill, när man vill. Inte utstå en vanlig död. Att slippa ligga på sin dödsbädd och vänta in det man fruktar.

Detta handlade dock som sagt om en liten tjej som hade hela livet framför sig.
Hon borde knappt veta vad självmord innebär.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16403394.ab

måndag 11 mars 2013

Glädjande eller ledsamt

Sitter i sängen och äter dagens frukost. Nu fick jag lite yoghurt på touchpaden men det bryr jag mig inte om.
Solen skiner in genom fönstren och jag har för en gång skull sovit ut, vaknade långt innan alarmet och sitter inte och halvsover här framför skärmen.
Lite tankar flyger runt i huvudet på mig som vanligt. Tänker på vad fort saker kan ske eller ändras. Hälsan, humör, känslor, relationer, intressen... Ja, det mesta!

Du kan glatt gå i butiken, titta åt sidan och ser då inte att någon ställt ner sin korg i din väg, du faller över den, bryter foten och kan plötsligt inte åka på skid- resan i Alperna.

Du kan ena stunden sitta och stirra in i väggen och sedan känner du plötsligt, som jag gjorde igår, en känsla av nytänkande och skaffar Twitter och vill blogga mer för att hänga med i de sociala medierna.

Eller kanske stöter du ihop med en person som du tror är en person som alla andra men som med ett trollslag inser du att denna människa berör dig mer än alla andra.

Vi vet inte alltid hur vi ska hantera de här omställningarna och vi kan inte göra något åt det! Vi är helt försvarslösa. Vi kan försöka styra men för var dag som går ju närmre kommer vi nästa förändring oavsett om den är glädjande eller ledsam.

Frukosten är slut.

söndag 10 mars 2013

lördag 2 mars 2013

Min sista månad, turbulens och vår på det!

Nu slog det plötsligt över till mars då! F*n vad tiden går snabbt. Mars, den sista månaden på UC med andra ord. Den sista månaden på UC och kanske även i mitt kollektiv. Den sista månaden på två platser som betytt så otroligt mycket för mig! De är mitt liv och att lämna detta svider. Men samtidigt ska det bli skönt att komma hem till Sverige igen. Jag vet att jag kommer sakna massor här i Norge och det är möjligt att jag kommer ångra mig men just nu känns det bara rätt att flytta härifrån. Det finns saker där hemma som jag saknar och ting som jag vill förnya, byta spår och prova på lite nytt.
Jag är trött på alla tvära kast, häftiga vändningar efter val jag gör och händelser som bara tynger ner mig vilket jag har fått stå ut med här. Vissa säger att det hör till livet. Jag hoppas bara och tror att allt kommer lugna ner sig när jag kommer hem till skogarna igen. Dock vet jag saker som jag kommer få lov att stå ut med men förhoppningsvis har jag fler ställen att smita till!

Något som just nu gör allt lite lättare är att solen har börjat skina! Och den skiner länge och varmt om dagarna! Jag har jobbat nästan varje dag som det har varit vackert väder men man blir glad av att se det inifrån också. Något som denna värme ledde mig till var lusten att förnya och rensa ur klädgarderoben! Så idag drog jag på mig shopping- bootsen och fyndade lite! Hittade en del som jag verkligen föll för! Detta blir en snygg vår! Tror att ett litet klädintresse har väckts i mig!




måndag 7 januari 2013

Dagens chock och lite annat smått & gott

Lite uppdateringar och nyheter!

Nu har mitt fina kollektiv blivit ett Skönheten & Odjuren- kollektiv. Jag är ju då Skönheten, såklart, och Odjuren är de fem grabbar jag nu hädan efter kommer bo med. Hoho! Tur att det är några av de skönaste och finaste killarna som finns. Datanördar hela bunten men jag gillar er ändå! Gitarrspel och härliga skratt väger upp det. ;)

NHL- lockouten är över! Jag är gladare än gladast! Snart kan jag börja följa mina Rangers på riktigt igen. Och jag kanske uppfyller den plan jag hade i höstas om att åka till New York! Wiie!

Jobbet då. Det rullar på som vanligt. Och jag säger som vanligt: Det är så galet Tur att jag arbetar med så sköna personer, utan er så hade jag slutat för länge sen!

Har börjat plugga inför högskoleprovet nu också. Försöker kombinera jobb, plugg och gym. Det går väl sådär. Vet samtidigt att jag måste göra lite annat också, roligare saker. Får höra från flera håll och kanter att jag måste ha lite mer kul för att må bättre och ni har ju så rätt, det är lite svårt att finna den där orken bara.

Dagens chock kan jag ju dela med mig av också! Kollade in min reseblogg som jag skrev under resan i Thailand och Malaysia och ett av inläggen har fått 533 visningar! FEMHUNDRATRETTIOTRE! Det är inte illa tycker jag, speciellt inte för det inlägget, haha! Ni kan ju få kolla upp det också: http://paradiset.blogspot.no/2010/12/koh-lanta-koh-ngai-malysia.html